Vad man ska säga när bryta upp med någon

Du funderar på att bryta upp hela tiden. Det är normalt att undra om man stannar tillsammans då och då. Det är när du inte kan sluta tänka på att vara isär du borde oroa dig. Att vara med någon borde inte vara en ständig kamp för att hoppas på att den andra personen ska förändras. Om du inte kan tänka dig att bli äldre med dem ... Jag tycker man kan säga ”jag beklagar förlusten” istället, det stämmer ju bättre med vad man vill säga. Det är ändå rätt skönt att ha en speciell fras att ta till, annars borde det ju gå lika bra att säga ”jag hörde att Martin har dött, det var väldigt tråkigt att höra och jag tänker mycket på dig nu om dagarna” eller så. Och ännu svårare blir det när den du måste göra slut med är någon i din släkt. Vi växer upp med ordspråket ”blod är tjockare än vatten”, och familj och släkt är där de är – man får helt enkelt stå ut med dem. Att bryta banden med sin familj är ett tabu vi sällan talar högt om. Det finns tillfällen när du måste bryta upp med någon du älskar att rädda dig själv. Om du är i ett förhållande där du älskar någon, men det skadar dig, sparar du dig själv. Till sist kan du bara spara den enda personen du kan spara på den här jorden. Så mycket som ditt hjärta vill ha vad det vill, finns det tider när huvudet ... 'Vad man ska göra efter att du bryter upp' är en fras som alla kan relatera till. Trots allt är det något värre än att bryta upp, förutom döden och skatterna? Att bryta med någon är som att förlora din bästa vän. I de flesta fall är detatt förlora din bästa vän. Hur att bryta upp med någon du bryr dig om Kärleken gör ont, som låten säger. Det är svårt att hantera en bryta upp. Ibland är en relation bryta upp bästa. Du måste vara beredd för eventuella bakslag och ilska från den här personen. Vi har alla förmodligen haft en relation bryta upp av någon Säga upp personal Sidan blev senast uppdaterad: 2020-06-03 Att säga upp personal när verksamheten avvecklas kan vara komplicerat. Om du inte kan komma överens med de anställda är det bra att anlita en expert på anställningsfrågor. När man väl tagit beslutet och steget att bryta kontakten med en familjemedlem så kan personer reagera olika, men det är inte ovanligt att personen känner en viss sorg över den brutna kontakten. Hur man bryter upp med någon. Avbrott är aldrig enkla. Men om du håller dig till följande tips kommer hjärtvärken att minimeras. Konversationsstartare 👇 💔 Hur man bryter upp med någon. Oavsett hur länge din relation har hållit är det inte lätt att bryta med någon. Det är ett bestämt och smärtsamt steg. 13 tecken på att du ska lämna någon istället för att stanna hos dem. Mitt i ett förhållande kan det vara svårt att objektivt se saker för vad de är. Så för att hjälpa dig att avgöra om din relation är värt att kämpa för, här är de 13 bästa tecknen att se upp för som kan avgöra när det är dags att bryta upp.

Bibelns livets träd

2020.08.11 10:27 attfinnasanningen Bibelns livets träd

Bibelns livets träd

https://preview.redd.it/crz1jdrv2cg51.jpg?width=1024&format=pjpg&auto=webp&s=f4af636e9a149c1972b68c087cbf5a2680703eca
1 Mosebok 2:9 Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

https://preview.redd.it/f3tv8xwz2cg51.png?width=463&format=png&auto=webp&s=3f5456cee7846bc6f3c5b253d5699d7f613d8d90
Många gånger har man sett liknande bilder på en pelare utan att tänka på varför man för en sådan eller vad den symboliserar. Oftast åker man förbi eller tar en bild när man är utflykt under semestern och sedan tänker man inte mer på det. Sanningen är att dessa symboler har en viktig symbolism och har en religiös betydelse som inte tyvärr många inte vet om. Liknande symboler används inom olika religioner men det är inte de jag kommer att skriva om för de säger inte sanningen utan en lögn, utan jag skriver om sanningen den som bibelns gud har.
Denna pelare symboliserar faktiskt livets träd som nämns i bibeln, även om samma symbolism används av de som följer religionen skapad av satan, mysterieskolan som kabbalismen är en del av. Det finns många som tror att de vet, för att de har läst om olika symbolers betydelse och vet om att livets träd eller sephiro används av Illuminati och då betyder det för många att symbolen symboliserar något ondskefullt för att den även används av ockulta hemliga sällskap och att man för den skull lär ut desinformation, något jag trodde själv så jag höll mig borta ifrån allt detta tills jag insåg att så var inte fallet.
En sak man måste inse att det finns en sanning och sedan en spegelsida av denna sanning som är lögnen. Som exempel om man tar en text och tar den framför en spegel så får man texten spegelvänd eller bakvänd. Vilket gör att en och samma symbol kan få två betydelser en enligt bibeln och kristendom och en för de som följer mysterieskolan en religion skapad av satan. Varifrån kom satan, och hade han inte kunskap om vad sådana symboler och eftersom satan hatar gud så gav han dessa symboler många gånger liknande betydelser men också med en egen betydelse som är tvärtom mot det som gud gav.
Som ett exempel tittar man på Mecka och enligt den islamska tron så symboliserar faktiskt denna pelare satan. Som muslimer kastar sten på för man tror att den symboliserar något ont, när den egentligen symboliserar något gott. Vilket är ett ytterligare bevis varifrån islam kommer, samt vem som ligger bakom islam.
Livets träd enligt kristendomen
Den enda vägen till sanning är via bibelns gud och att söka sanningen utan gud är en närmast omöjlig uppgift som enbart kommer att leda till att man blir lurad och leds in på fel väg, för vi lever i en värld som innehåller så mycket lögner, felaktigheter vilket gör det så gott som omöjligt att finna sanningen på egen hand. För denna värld är styrd av makter som vi inte ser, vilket en ateist inte accepterar existensen av, men det gör det inte mindre san. För egentligen vad vet vi människor om allt i denna värld, det är lätt att bara förneka något bara för att man inte ser det och inte förstår religionen kristendom.
Vad denna värld är – den är inte vad man tror, utan har en djup sanning som till en början är svår att ta till sig framför allt om man inte vill acceptera den. Själv så har jag sökt sanningen, inte sökt fakta som passar in i min världsbild, vilket har lett till att jag ändrat min hela uppfattning och insett att man har blivit så lurad och bedragen i denna värld oftast av personer som påstår att de kan och vet sanningen.

https://preview.redd.it/0whiecl13cg51.png?width=245&format=png&auto=webp&s=8307b28a8386819d1ebe10f639e67daa80acb107
Denna pelare symboliserar livet träd men även Jakobsstege den stege där änglar gick upp och ned mellan himlen och jorden. När denna pelare står precis i centrum av Vesica pisces så symboliserar den faktiskt människans födsel in i denna värld. Pelaren symboliserar också mikrokosmos som är varje individ i denna värld, för varje människa är en del av det stora makrokosmos som är universum. Vesica pisces eller Mandorla som symboliserar en portal mellan det andliga och jorden.

https://preview.redd.it/f7a7j2343cg51.png?width=1028&format=png&auto=webp&s=d2a0f31031c3efdfcb2fd9688d500edca1b64eb1
Man kan säga att den symboliserar bland annat då vi födds och kommer in i denna värld. Symbolen symboliserar att vi födds med en god sida/rött och en sida som är ond/blått.

https://preview.redd.it/10a3irg53cg51.png?width=554&format=png&auto=webp&s=6389968e41d913e5d301c75d502e6cefa0e71824
Den goda är ifrån himlen och den onda från helvetet. Vi lever i en dualistisk värld där vi har det goda och det onda som på olika sätt styr våra liv mer än vad vi anar. Vi födds med båda sidor. Hos visa är den goda sidan dominerande och andra den onda. Den goda sidan pekar uppåt medan den onda nedåt. Den goda sidan styrs av himlen medan den onda av satan eller helvetet. Vilket också gör att både himlen och helvetet vet allt vad du har gjort under ditt liv. Det är därför som exempel om man träffar på någon som vet mer om ditt liv än denne borde göra, något som jag har varit med om.
Den pelare som pekar ned en portal till helvetet, symboliserar din kontakt med helvetet och om man vill slippa helvetet så måste bryta kontakten med helvetet och få båda sidor att peka uppåt. Något man kan göra genom att be om förlåtelse för ens synder och döpas i tro, orsaken till att man ska göra det är att vi alla människor på gjorden har vänt ryggen åt till gud och följt satan för vi är de fallna änglarna som bedrog gud. Anledning till att vi finns på gjorden är just att komma tillbaka till gud. Vi har fått en andra chans att återkomma till gud och få förlåtelse för att vi vände gud ryggen.
Johannesevangeliet 10:34 Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?
En vers som säger att vi en gång var gudaänglar
Uppenbarelseboken 12:4 Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det.
Beskriver hur en tredjedel av alla änglar lurades av satan och föll med honom. Medan satan och de närmaste änglarna hamnade i helvetet så har vi fått en ny chans att komma tillbaka. Men enbart om du följer gud.

https://preview.redd.it/6vs1id273cg51.jpg?width=1385&format=pjpg&auto=webp&s=171ec23fb42a8ef052fb5b1cda058b8b3f797dfa
Bilden visar hur det ligger till, en del pekar upp mot himlen och den andre pekar ned emot helvetet. Sedan kan man tillägga att den spegelblanka sjön skapar en spegelbild av pelaren som också symboliserar den andra sidan. Speglar används inom wicca bland annat i att komma i kontakt med andar eller mer giltigt demoner.
submitted by attfinnasanningen to u/attfinnasanningen [link] [comments]


2020.06.12 00:48 mincoder #iksdagenval4 Milaw kampanjar i Östergötland

#iksdagenval4 Milaw kampanjar i Östergötland
Milaw bedriver en instensiv kampanjdag i Östergötland idag. Hon börjar i Mjölby, sedan rör sig vidare till Linköping och sist Norrköping. I Mjölby så har hon och partiet ställt upp sig vid galleria kvarnen och delar ut kaffe och mackor till de som ska börja arbeta i butikerna och de som gör lite shopping tidigt på morgonen. Då och då så ställs det frågor till Milaw, och andra kampanjarbetare, som dom raskt svarar på.
Först kommer en ung kvinna fram till Milaw och ställer en fråga.
Jag jobbar som föreskolelärare och tjänar 25 000, kommer ni höja min skatt?
Bra fråga! Det beror mycket på din situation, du kanske faktiskt får en sänkt skatt med en Socialdemokratisk regering vid rodret. Förväntar du dig ett stort arv?
Nej
Tjänar du en betydande mängd pengar på att sälja och köpa aktier?
Nej
Kör du en fossilbil till jobbet här i mjölby?
Nej, jag åker buss
Då kan jag säga att vi inte vill höja din skatt, vi vill faktiskt sänka din skatt. I vårt manifest så lägger vi fram välfärdsavdraget, som ett avdrag för de som jobbar inom offentlig sektor. Detta avdrag kommer ge dig mer pengar i fickan att kunna lägga använda för ditt eget bruk. Socialdemokraterna vill främst över den kommande mandatperioden höja skatten på kapital, som är internationellt sett låg, och sänka skatten på arbete. Det är inte rimligt att arvingar och börshajar betalar en lägre skatt än vårdbiträden och städare.
Näst så kommer en äldre dam fram till Milaw
Konservativ samlings partiledare sa att ni ljög om att högeralliansen vill försätta Sverige i en ekonomisk kris och att dom inte kommer genomföra politiken om det inte finns resurser för den. Är detta sant?
Först så måste jag påpeka att jag inte tror högern vill försätta Sverige i ekonomisk kris, däremot tror jag inte dom inser konsekvenserna av genomförandet av sin politik. Politiken dom har satt upp i sitt manifest kommer försätta Sverige i ekonomisk kris. Och då menar jag inte i nuläget, jag menar över huvudtaget. Det finns helt enkelt inte i något möjligt universum ett sätt att kombinera alla de saker som dom sätter ut som mål i sitt manifest. Det innebär att 1. dom genomför sin politik och försätter landet i ekonomisk kris, eller så ger dom upp på enormt stora delar av sitt manifest och försätter inte landet i politik. Och det finns inget sätt att veta vad exakt dom kommer prioritera bort och vad dom kommer faktiskt driva igenom. Vi Socialdemokrater vet vad vi vill och vet att vi kan genomföra allt det vi vill. Det är inte en fråga om ifall vi kan genomföra vår politik utan hur snabbt vi kan genomföra den. Att högern säger att dom inte kommer driva sin politik som en ursäkt för att den kommer försätta Sverige i ekonomisk kris köper inte Svenska folket. Särskillt i ett valmanifest ska man ha en politik som går att driva i verkligheten, inte orealistiska högerextrema önskelistor.
Efter det så kommer en man i 30-års åldern fram till Milaw.
DU! Min grabb blev rånad för några månader sedan. Vad gör ni egentligen mot kriminaliteten här i landet?! Men det får man väl inte fråga i detta jävligt präktiga PK samhälle!!!
Vad gör vi egentligen? Jo en hel del! Den senaste 2 mandatperioderna har vi gjort fyra stora reformer när det kommer till kriminalitet. Vi har dekriminaliserat droger, vi har lagt fram den stora skolreformen, den stora arbetsmarknadsreformen och trygghetspropositionen.
Först så vill jag prata om dekriminaliseringspropositionen. Med den så gör vi det enklare för polisen att ta ner kriminella gäng. Eftersom när missbrukare inte längre är rädda för att hamna i finkan när dom söker vård för sitt missbruk och berättat det dom vet om sina drogförsäljare till polisen. Det är kort och gott en reform för att hjälpa missbrukare så dom inte hamnar i en situation där dom är benägna att begå brott, och det är en reform för att hjälpa polisen kartlägga och bekämpa drogligor.
Vår arbetsmarknadsproposition har gjort det enklare för folk att få en trygg och fast anställning och komma in på arbetsmarknaden. Vilket gör så att vi undviker att individer vänder sig till kriminella gäng för att få ett arbete.
Vi har också genom den stora skolreformen. Det är en stor skolreform för att hjälpa alla elever klara sig bättre i skolan och bryta segregation. Med en minskad segregation och en mer kvalitativ skola så kommer som en naturlig konsekvens kriminaliteten minska.
I vår trygghetsreform så har vi också satt upp mål och medel för att anställa 10 000 extra poliser. Bland annat genom höjd lön och genom studieskuldsförlåtning. Över den kommande mandatperioden vill vi fortsätta med preventivt arbete. Vi måste se till att stoppa brott innan dom begås. Det tar formen av att till exempel utöka resurserna till socialtjänsten. Och säkerställa deras möjlighet att ingripa tidigt och preventivt för individer som riskerar att bli kriminella. Det handlar också om att säkerställa ungas möjlighet att skaffa ett jobb eller en meningsfull fritid.
Över den kommande mandatperioden så vill vi höja polislöner och utöka studieskuldsförlåtningsprogrammet för att säkerställa vårt mål av 10 000 extra poliser samt göra den utökade polisnivån mer långsiktig.
Vi vill också göra det enklare att avsluta ett liv av kriminalitet, så att folk inte blir inlåste i kriminalitet. I dagsläget är det svårt att sluta med gängkriminalitet när man väl börjat vilket leder till att gängen får mer kompetens och brott begås som skulle kunna ha undvikit om man hade gett individer möjlighet att hoppa av den kriminella banan.
Det är några av de saker vi vill göra i alla fall.
Jävla mjukisar, det är vad ni är!1!
Asså vad menar du med det? Vi jobbar båda med hårda och mjuka tag, inte bara ett eller det andra. Om vi inte arbetar preventivt så kommer kriminaliteten skjuta i höjden, och det kommer leda till att människor som skulle kunna ha haft ett bra liv hamnar på kriminalitetens väg. Men vi har ju satsat på till exempel fler poliser och vi vill till exempel skapa möjlighet till anonyma vittnessmål för att underlätta rättegångar i väldigt särskillda situationer.
Vi Socialdemokrater är pragmatiker, vi ser vad som fungerar och går på det. Vilket är varför vi är vänster, vilket är varför vi går både med mjuka och hårda tag.
Milaw åker vidare till Linköping, där hon och Allan Palmblad, Norrländska folkets främsta representant, ska hålla tal. Allan Palmblad går upp på scenen till applåder
Allan Palmblad håller tal på ett podie med en affisch. Affischen kommunicerar att Socialdemokraterna har byggt upp det Svenska folkhemmet förr, och efter Bildt och Reinfeldts sönderslagningar så kommer vi bygga upp det igen.
Tack, tack. Ni är allt för snälla, ni har ju inte ens hört vad jag ska säga än och redan känner jag mig precis som hemma.
Jag är här idag för att prata om varför ni bör rösta på Socialdemokraterna och även om ni mest troligen är här för att lyssna på statsministern så får ni nu också lyssna på vad vice statsministern och utrikesministern, också känd som mig själv, har att säga.
Sverige är ett bra land och har varit det länge. Det är inte av en slump det är så. Det är för att generationer av väljare har trott på socialdemokratin och gett oss förtroendet att bygga ett starkt land starkare. För det är så, oavsett vad man tycker om sossar eller vad man inte så är det i mångt och mycket vi som har lagt grunden för det starka samhället och vi är mer än redo att göra det igen.
Att rösta på en socialdemokrat som er riksdagsledamot innebär att ni får någon som kommer att representera er och som inte är mer än ett telefonsamtal eller mail bort, för vi tycker att det är otroligt viktigt att vara hela folkets representant och oavsett vad partiet på riks tycker eller inte tycker så ska ledamoten främst representera sina väljares intressen. Oavsett om vi hamnar i regering eller inte så kan ni lita på att er ledamot kommer att granska regeringen och se till att den sköter sig rätt. Och det här är viktigt. För det är inte alls säkert att detsamma gäller en borgerlig riksdagsledamot. Det har vi sett både under föregående mandatperiod, men även mandatperioden innan dess. Borgerligheten i dagens Sverige klarar inte av att ta ansvaret som krävs för att sitta i varken riksdag eller regering. Vill ni bli representerade, ja då är det folkliga alternativet ert ända val. Och låt er inte luras av partier som Folkpartiet som försöker skrämma i väljare att det här valet är ett val mellan "alla eller några få". För det är snarare tvärtom. Att rösta på Folkpartiet innebär att ni inte vet vad ni kommer få för styre. Vi kan iallafall lugnt säga att röstar ni på oss, och får vi förtroendet som helhet av folket, så kommer vi att fortsätta leda en folklig regering. Med folkpartiet vet man inte om man röstar på konservativa extremister, reformvänliga samhällsbyggare eller något helt annat. Låt inte er röst bli en röst för extremisterna i det konservativa blocket. Rösta folkligt.
Som Socialdemokrater tycker vi att arbetaren ska stå i fokus och vi jobbar ständigt för att lagstifta om förbättrade sociala skyddsnät och för att stärka arbetsrätten. Vi har också under senaste åren försökt stärka facken genom avdragen på fackavgiften som borgarna plockade bort under Alliansregeringen. Vi lovar inte guld och gröna skogar men vi lovar ordning och reda på torpet och till skillnad från högern bevisar vi gång på gång att vi är kapabla att också leverera det. Vill ni verkligen rösta på ett extremistiskt borgarpack som har visat sig fullkomligt odugliga att både regera och opponera? Skulle inte tro det va. En röst på socialdemokraterna är en röst för ett fortsatt stabilt samhällsbygge.
Men nu finns det inte så mycket mer att göra än att välkomna den riktiga stjärnan, anledningen till att ni alla egentligen är här, ingen mindre än rikets statsminister, den socialdemokratiska legendaren, första kvinnliga statsministern, the one and only, Milaw Gekos! En varm applåd för jämlikhetens förkämpe!
Allan applåderar med händerna och vänder sig mot sidan av scenen där en vinkande Milaw kommer gåendes upp på scenen till musiken av Dancing Queen. (Av någon anledning liknar hennes moves väldigt mycket en viss annan politiker)
https://preview.redd.it/qdgfyiyunc451.jpg?width=1280&format=pjpg&auto=webp&s=d90919ebdccb9f234cc2be75416ad5a76ee1f390
Milaw tar mikrofonen
Låt oss bara vara ärliga, det är inte mig ni är här för att se. Ni kom hit för att se Norrlands eldsjäl och nu så är ni besvikna att det är över, men men, jag ska försöka ge lite underhållning.
Kamrater!
Medlemmar av det Svenska folkhemmet!
Vår tid är kommen!
Vi har under det senaste året åstakommit en stor omvändning i Svensk politik, vi har bytt nationell doktrin. Från doktrinen av Bildt och Reinfeldt, där nedskärningar och oansvariga skattesänkningar var vårt nationella motto, till en doktrin där vi bygger upp det Svenska folkhemmet. Där vi investerar i det gemensamma och bryter ned ojämlikheten. Högern säger alltid att dom värnar folkhemmet, men vad är folkhemmet egentligen? Låt mig citera Per-Albin Hansson, som först började uppbyggnaden av det Svenska folkhemmet:
"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade."
Kamrater, detta är folkhemmet, detta är visionen. Och det är det vi Socialdemokrater kämpar för. Vi skapade stöd för att hjälpa fattiga kommuner kunna finansiera sin välfärd, något som främst gynnade landsbygdskommuner? En reform som är stupt i folkhemstanken. Men kan ni tänka er "Folkhemspartierna" M och KS opponerade sig faktiskt! Hur rimmar det med "I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.". Jag tror vi vet svaret, det gör det inte.
Folkhemsmedlemmar, vi Socialdemokrater har över den senaste mandatperioden byggt Sverige starkare. Vi har är dom som har investerat i välfärden, det är vi som har satsat på de offentliga finanserna och det är vi som har investerat i skolan på allvar. Varje gång vi har tagit steg i vårt arbete så har högern trotsat oss. När vi satsa på skolan kritiserade dom oss för att satsa för mycket, när vi satsa på vården röstade högern nej, när vi gav alla tillgång till kollektivtrafik röstade högern nej. Varje stora välfärdsreform vi lägger fram går högern emot. Så, har dom någon som helst trovärdighet i välfärdsfrågor? Nej.
Det jag vill snabbt nämna är ekonomi. Jag har tjatat om det här många gångar förr och jag kommer tjata om det här igen för det ligger ändå till grunden för Svensk ekonomi. Vill man bygga upp välfärden så måste man kunna finansiera den. Man kan antingen höja skatten och öka välfärden, eller minska skatten och konsekvent minska välfärden. Högern verkar inte förstå detta. Alltid med hänvisning till lafferkurvan. Men det högern inte förstår är att deras ideologi inte fungerar i praktiken. Alltid när den genomförs så misslyckas den. Den misslyckades med Bildt, den misslyckades med Reinfeldt, den misslyckades med Reagan och blir Grodan statsminister så kommer han misslyckas med den med. Så enkelt är det bara. Ett otroligt komplicerat system kan inte reduceras till en enda kurva.
Lite kort vill jag prata om FP. Vad bedriver dom för någon slags valrörelse, jag har hittat dessa valaffischer hela dagen:
FPs affisch där de hånar folket av Östra Sverige.
Vad egentligen säger den här valaffischen? Inget annat än att Östra Sverige behöver ett folkligt alternativ. Och det har dom visserligen rätt i, det folkliga blocket står redo här för att kämpa för Östra Sverige. Dom sa dessutom att denna affisch befäster FP i Östra Sverige. Men jag tycker folket av Östra Sverige förtjänar tydligare besked, besked som faktiskt innehåller konkret politik. Jag har kämpat för Östra Sverige i tre mandatperioder, och jag kommer fortsätta kämpa för Östra Sverige i tre mandatperioder till!
Vi kommer gå längre över den kommande mandatperioden, vi kommer fortsätta med dom stora reformerna! Reformerna för ett starkare, mer jämlikt samhälle! Det är vårt mål! Det är vår vision! Vi kommer att göra så att tandvården blir solidarisk och räknas in på högkostnadsskydded! Alla ska kunna få möjlighet till tandvård om dom behöver det! Det SKA inte vara en klassfråga! För oss Socialdemokrater är det en fråga om principer och pragmatik i en sådan vacker blandning!
Vi kommer att stärka facken! Vi kommer aldrig ge oss tills vi når 100% fackanslutning! Alla ska ha trygghet på jobbet, alla ska ha schyssta villkor och alla ska ha bra löner! Det är vad vi Socialdemokrater står för, det är vår vision, vårt mål. Vi har metoderna, och principerna för att nå dit! Vi Socialdemokrater kommer alltid att sträva mot ett mer perfekt samhälle!
Sveriges återhämtning har bara börjat, nu är det dags att fortsätta, låter återfallet inte hända! Linköping! Jag tror på er!
Publiken jublar i enthusiasm! "Nu kickar vi ut högern från Linköping!" hörs det ropas om från publiken. Och precis när Milaw slutat tala så projiceras Socialdemokraternas nästa valfilm på väggen. Publiken går i taket av enthusiasm. Socialdemokratiska rekrytörer går in i publiken och snappar upp eventuella voluntärer. Milaw däremot åker vidare till Norrköping, där hon börjar sätta upp affischer. Följd av media berättar hon om de olika affischernas betydelse.
https://preview.redd.it/3fdnkbq8wc451.png?width=3508&format=png&auto=webp&s=2505aa99e5796750741b80fcf13c3e7afe220fe8
Norrköping vet vikten av en bra kollektivtrafik, Norrköping har faktiskt Sveriges fjärde bästa kollektivtrafik. Vi Socialdemokrater vill få slut på onödig bilism. Därför vill vi investera stort i Sverige kollektivtrafik, bland annat i Norrköping. Vi kämpar för att alla ska kunna ta bussen, tåget, spårvagnen eller tunnelbanan till jobbet och dit dom vill i Sverige. Det är principiellt en frihetsfråga, friheten att röra på sig här i landet.
https://preview.redd.it/5qzsheetxc451.png?width=3508&format=png&auto=webp&s=c8c19b415e311330ff2694296af41571523efa98
Vi vill i denna affisch poängtera hur det är vi Socialdemokrater som faktiskt levererar statsfinanser som går ihop. Vi har gång på gång levererat överskott i Sveriges statsfinanser och vi kommer fortsätta med det. Vi kommer alltid se till att budgetar, dom ska gå ihop.
https://preview.redd.it/yd9txdpt0d451.jpg?width=413&format=pjpg&auto=webp&s=7a4976e439992758b5112c462adbf708d7c92a88
I denna affisch vill vi poängtera vikten av vår vårdpersonal. Dessa människor är hjältar, som räddar liv varje dag, och bör hyllas på liknande sätt. Vilket är varför Socialdemokraterna bedrivar verkstad. Vi har redan tagit steg för en arbetstidsförkortning inom vården, men vi vill gå längre. För personalen ska beröm och medalj, men också belönas på riktigt för deras stress och hårda slit.
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2019.09.13 15:48 TaoQingHsu (Kapitel 5) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha


Qingming River Picture, Children's Arts Center, Taipei National Palace Museum, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina (AD 25 - 200 ): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 5: Korrigera skruven i goda gärningar
Buddhaen sade: "Människor har många fel, men vet inte att de ångrar sig, plötsligt låt deras hjärta vila och synderna kommer till kroppen. som vattnet återvänder till havet, blir djupt och brett gradvis. Om människor har fel, lösa dem själva och känna till misstaget, rätta till vice och göra det goda, skulle synderna försvinnas av sig själva; som sjukdomar orsakar det svettiga, läktas gradvis. "
Oavsett om statusen är ädel eller låg i de världsliga ögonen är människor inte heliga människor. Det måste finnas fel i livet. I kapitel fyra nämns om tio onda gärningar. Det är fel. Någon av dem är också en av de orsaker som kan leda till det dåliga resultatet i livet. Såsom att stjäla på grund av girigt hjärta kan det orsaka fattigdomsresultatet. Eller som att döda med hat, kan det orsaka resultatet av allvarlig sjukdom eller döende dåligt.
Lyckligtvis finns det alltid chanserna för oss att ångra våra fel. Men inte alla kan förstå denna möjlighet, för att de inte uppfattar sina egna fel. Hur illa är det att någon har gjort misstaget men de tycker fortfarande vad de har gjort är rätt. I historien kan vi hitta sådana personer mycket, som orsakar det tragiska världen, och slutligen är slutet på deras liv hemskt.
Synderna skulle orsaka återbetalningarna. Om människor inte vet att de ångrar sina fel kommer deras synder att komma till kroppen, såsom vattnet tillbaka till havet, djupt och brett gradvis. Det betyder att synderna och återfördelningarna skulle bli större och större.
Det finns en vers som sagt av Buddha:
Även om genom de hundra eonerna,
Den onda karma försvinner inte.
När orsaken är uppfylld av villkoret,
Personen måste fortfarande bära sin egen vedergällning av sig själv.
"Om människor har fel, lösa dem själva och känna misstaget, korrigera vice och göra det goda, skulle synderna försvunnas av sig själva; som sjukdomar orsakar det svettiga, läktas gradvis. " Det betyder att ångra våra fel och göra de goda sakerna, då kommer synderna inte att komma till vår kropp och någon retribution skulle inte dyka upp. Det är som att få en förkylning. Kallan skulle läktas gradvis när vi låg på en säng, täcka en sängduk och låt vår kropp svettas. Detta berättar också att det inte är svårt att lösa våra fel och göra det bra.
I buddhismen finns det grundläggande klassarbetet att lära Buddha för att bara komma igång, det vill säga att ångra våra fel för det som hände i vårt nuvarande liv och i vårt tidigare liv. I buddhismens begrepp måste alla vara ansvariga för och belasta resultatet av vad de har gjort. Den onda karmaen görs av vem, vilken person ska vara ansvarig för att eliminera sin egen onda karma för sig själv, för att den straff som orsakats av den onda karma inte skulle hända med någon annan, utan till själva döden.
När vi ångrar sig, ångrar vi oss inte mot buddhaens agent, såsom buddhistisk munk, men vi ångrar oss direkt till Buddha. För början lärare eller för eleven som inte kunde förstå Buddha-naturen under en lång tid, är Buddha någon annan. Så när de har gjort misstaget igen efter ånger, är de panik att be om att förlåtas av Buddha, eftersom de är rädda för att synderna kommer till deras kropp.
Men för dem som har förstått och insåg Buddha-naturen, är Buddha inte någon annan, men har varit konvergerad i sitt hjärta. Det är två i ett; de uppenbara varelserna är lika med Buddha. De som är i detta tillstånd är i grunden att ha gjort ånger för sina fel under en lång tid och sällan att göra misstaget igen.
Vilken vis buddhistisk munk eller non, eller den upplysta Buddha-läraren skulle inte ersätta Buddha för att förlåta någon. De har inte heller rätt att ersätta Buddha för att straffa någon, bara för att lärjungarna inte tror på vad de har lärt sig om buddhismen, eller de tror att lärjungarna förråder Buddha. Varför? I buddhismen är det första, inga argumentet en av Buddha-lagen. För det andra uppkommer eventuella resultat av personlig vedergällning från orsaken till sig själv . Att låta den personliga vedergällningen försvinnas beror bara på den personliga handlingen, som att korrigera vice och göra det bra.
Någon använder Buddha-lagen, såsom de tio goda dygderna, för att se andra fel när människor inte lyder de tio goda dygderna. När jag till exempel började lära Buddha hörde jag ibland någon att säga att några buddhistiska nonner hade kämpat med varandra i templet eller att någon av Buddha-läraren hade gjort mycket onda saker, som de negativa nyheterna .
Detta är att missbruka Buddha-lagen. Faktum är att Buddhas lag är att reglera sig själv, inte att reglera andra.Vare sig att lära sig Buddhas dygd eller inte kommer från självmotivationen, inte från kraften av andra. Så om man ska lyda de tio goda gärningarna kommer det från autonomi, inte från locket eller hotet eller våldet.
Ett land kan använda locket, hotet eller våldet för att tvinga folk att följa sin lands lagstiftning. Men, Buddha-lagen kan inte användas så. Om Buddha-lagen används så, skulle den bryta mot landslaget och också bryta mot Buddhas natur, medkänsla och visdom. Varför? Landsrätten är direkt för att reglera allmänheten, folket i landet. Men, Buddha-lagen används för den personliga andliga förbättringen, från självhjälpen för att hjälpa andra, från självförmånen till andra, och från självförverkligandet för att hjälpa andra att inse sig själva. Därför är det den mycket viktiga domen när vi valde en gemenskap av lärande Buddha. English: (Chapter 5) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-5-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 14:50 TaoQingHsu (Kapitel 2) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Buddhapärlor, medkänsla och visdom, Taipei National Palace Museum, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 2: Skära av lusten och ingen krävande
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, avlägsna kärleken, känna igen källan till sitt eget hjärta, nå Buddhas djupaste princip, realisera lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, inget har krävts utanför, för att inte fästa tao i hjärtat, inte samla karma, har inga tankar, har nöje, icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva successiva nivåer, men når sitt allra högsta tillstånd, kallas Dao. "
Så nu förklarade Buddha vad Dao betyder. Jag måste förklara den ursprungliga meningen med "Dao" i varje kapitel, för att de flesta bara läser en eller två av de tjugofyra kapitlen. Det tar mycket tid att läsa eller förstå hela kapitlen. Du kan hitta den breda meningen med "Dao" i introduktionen av denna Skrift. "Dao" översätts från kinesiska ord. Det är den ursprungliga meningen är vägen, vägen, vägen. Nu, vad Buddha förklarade om Dao är en av de breda och utvidgade betydelserna. Vi kan säga att definitionen av Dao av ​​denna Skrift kommer från Buddha. Om du vill acceptera det eller inte är ditt val.
Förr i tiden förvirrar betydelsen av Dao en hel del. Slutligen har jag funnit att det kan ges en hel annorlunda mening i olika situationer. Så, var inte bunden till en mening.
Faktum är, vad meningen med Dao i detta kapitel är Zen. Vad är Zen? Det är. Zen förvirrar också många människor. De förstår inte vad Zen är. När jag ännu inte har förstått vad som lär mig Buddha. Jag är ocksåförvirrad av Zen. "Zen" översätts också från kinesiska ord. Det är inte lätt att förstås av allmänheten. De som kunde förstå Zen och lägga den till övningen ligger nästan i närheten av Buddha. "Buddha" är ett namn som ges av människor, och det är inte myt. Betydelsen av "Buddha" är ett tillstånd. Den här meningen med Dao i detta kapitel är en av staterna "Buddha". Det finns också många olika namn som kan vara i stället för ordet "Buddha". Och de namnen har olika betydelser. Vissa av dem menar också de olika staterna "Buddha".
Så kanske vi har en fråga. Finns det bara en " Buddha" i världen? Nej. Finns det bara en "doktor" i världen?Nej. Då skulle vi veta att det finns en hel del Buddha i världen. Världen innehåller utrymme och tid. När det gäller utrymmet ingår det andra solsystem och planeter. När det gäller tiden omfattar det förflutna, framtiden och nutiden. I allmänhet finns Buddha i varje rum och tid. Antalet Buddha är ovärderligt. Faktum är att det vi har känt i vår värld är väldigt begränsat. Att det vi inte kan se eller vad vi inte kan höra betyder inte att det inte existerar, som ultraviolett ljus. Det finns många osynliga föremål eller orörd röst i världen. Oavsett om det är "dygdobjekt eller röst" eller "ont objekt eller röst", kunde vi inte bevisa att de inte existerar. Från buddhismens skrift kan vi hitta det här. Det är synd att de flesta aldrig känner till eller läser buddhismen.Trots att de känner till eller läser buddhismens skrifter, kunde de inte förstå Buddhas lärdom, såsom den ovan nämnda vad Buddha hade förklarat.
I världen finns det 99,99% människor som söker efter vad som finns och vill ha något i handen, som bra utbildning, bra titel eller karriär, berömmelse, makt, mycket pengar, kärlek, make eller barn, och så vidare.Ingen vill vara Buddha, för Buddha verkar alltid lära oss att ge upp det vi har bifogat. Har du dock någonsin tänkt att det som nämnts ovan hade ägt av Siddhartha, innan han lämnade sin familj. Och varför hans undervisning kunde stödjas proaktivt av människor i mer än två tusen år, efter att han hade upplyst och uppnått Buddhahood. Det är värt för oss att tänka och förstå dess mening, om du är intresserad.
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, ta bort kärleken, erkänn källan till sitt eget hjärta." Betydelsen av lust och kärlek i detta skrifter är smalare som nämns i första kapitlet. Det betyder att människor romantiskt gillar någon eller är sexuellt lockade. Om folk bifogar sådan lust och kärlek är deras tankar, sinne och hjärta begränsade. Det innebär också att människor skulle vara bundna till den lilla lusten och kärleken, och sålunda skulle många problem och lidande orsakas.
Först när människor avskurnar så liten lust och tar bort den lilla kärleken, är det möjligt för dem att permanent bo i tillståndet av ingen önskan och ingen kärlek och att uppleva tillståndet utan problem och ingen ångest. Sinnet och hjärtat skulle vara i renhet och fred. Varför? I vårt yttre skulle något objekt eller en situation inte orsaka vår uppmärksamhet eller bilaga. I vårt inre, eftersom det inte finns någon bilaga, skulle det inte uppstå några problem eller ångest längre.
Och då skulle den stora önskan och den stora kärleken uppstå, det vill säga att uppnå Buddhahood och att rädda alla känsliga varelser. Så, du kan tycka att det verkar överge något, men samtidigt verkar det ha det olika någonting. Vi kan kalla det som transformation eller sublimering.
För det andra, för att skära av lusten och att ta bort kärleken, skulle vi kunna känna igen källan till vårt eget hjärta. Som nämnts ovan skulle vi bo i tillståndet av ingen önskan och ingen kärlek. Att upprätthålla sådant tillstånd ständigt, det skulle vara möjligt för oss att känna igen källan till vårt eget hjärta, det vill säga tomheten. Hjärtat i tomhetens tillstånd är som universum som innefattar allt. Det är också som havet som kan innehålla alla varelser. Så är gränsen för hjärtat obegränsat.
"Nå Buddhas djupaste princip, uppnå lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, att inget efterfrågas utanför, för att inte fästa tao i hjärtat eller att samla karma, har inga tankar, har nej- gör icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva de successiva nivåerna, men nå sitt allra högsta tillstånd "Har du funnit att ett sådant begrepp verkar bryta mot vår kunskap och vad vi har lärt oss från skolan och samhället. Så, om vi använder den tidigare kunskapen eller logiken som lärde oss från skolan och samhället att läsa detta kapitel, kunde vi absolut inte förstå meningen som sagt av Buddha. De flesta människor kunde inte förstå meningen som sagt av Buddha, de missförstår det till och med.
Vi kanske har en fråga. Varför hade Buddha Siddhartha inte lärt sig och talat om Buddha-lagen i nittiofem år, och vad han hade tänkt och vad han hade gjort under den här tiden? Vi kanske tycker att han har tänkt och gjort mycket, inklusive detta kapitel.
Tidigare lärde sig några människor om att inte tänka och inte göra, och föll i dödens tystnad, i fysisk och mental kropp. De förstod inte att meningen som sagt av Buddha är bara ett lärosäte Buddha. När de flesta människor har hört utan tankar, inte gör, och tomheten vet de inte vad de ska göra, för att de inte förstår Buddhas djupa princip. Vad är Buddhas djupa princip? I ett ord är tomhet och existens en. Eller, tomhet och icke-tomhet är en. När vi upplever och behåller tillståndet utan att tänka och inte gör det, kunde vi inse att någon tanke och något som görs inträffade från otänkta och obehagliga. Det är alltså någon situation eller någon sak eller någon existens som uppstått från tomheten, och slutligen skulle de återvända till tomheten.
Att sitta för meditation är ett sätt att uppleva otänkta och obehagliga. I det här ögonblicket är det möjligt för oss att kontakta och känna igen det riktiga jaget. Då skulle vi dessutom erkänna att vår tanke och handling inte längre skulle begränsas av det världsliga värdet eller medvetandet. För tillfället är det möjligt för vår mentala kropp att uppleva den verkliga friheten. Varför? Det världsliga värdet, utsikten eller medvetandet ställs av människan. Alla är fästade i människan, situationen, materien eller fenomenet. Dessa saker är obestämda, eftersom de uppträder från inifrån och utanför orsaker och förhållanden. När någon orsak eller tillstånd försvunnit, skulle inget världsligt värde, syn eller medvetenhet inte upprättas och skulle också försvinna. Det är därför som Buddha sa att allt fenomen är som illusionen. Om vi ​​bifogar sådan illusion, är vi som i mörkret och har inte visdom.
"Har ingenting uppnåtts inuti, inget har krävts utanför" Det betyder att vi inte bör fästa oss på något av vårt inre eller utsidan. Anledningen är precis som ovan nämnda.
"För att inte fästa tao i hjärtat eller att samla karma, har inga tankar, har inget." Även Dao som det som hade sagt i detta kapitel borde vi inte fästa det. Buddhaen sade det, oavsett Buddha-lagen eller Dao som nämnts, vilket är som en båt som används för att korsa floden av lidande. När vi väl har nått befrielsens frihet, behöver båten inte mer. I hjärtans tomhet finns det ingen Dao. Men Dao finns också där. Varför? När vi behöver det använder vi det. När vi inte behöver det sätter vi ner det. Det är därför att inte fästa tao i hjärtat.
"Inte heller för att samla karma" Karma betyder att en handling kan påverka sitt nuvarande liv och det framtida livet. Karmaen innehåller dygdkarmaen och den onda karmaen. De flesta känner till den onda karmaen. Bara få människor känner till dygdkarmaen. Såsom att bli en Sramana , och sätta Dao i praktiken, ses den som dygdkarma. Att göra de goda sakerna och hjälpa andra ses också som dygdkarma. Varför inte samla karma? Här betyder det dygdkarmaen. Det är att påminna Sramana att inte fästa sig vid dygdkarmaen.För att även om en person gör de goda sakerna och bifogar den, skulle det också orsaka besväret i hjärtat och bli ett hinder för att öva Tao. Med andra ord, att inte samla karma betyder att inte samla besväret.
" Har inga tankar, har inget att göra" Som vi nämnde ovan, på grund av att du inte tänkte och inte gjorde det, förstod illusionen av fenomen som uppstått från orsaker och tillstånd, när vi lämnar meditation av sittplatser, är några rätta tankar kunna hända, och vi kan göra några rätta saker, för att gynna andra och oss själva. Trots detta, kom ihåg vad Buddha hade sagt, för att inte samla karma. När vi har gjort något bra, lägg ner det och glöm det.
" Är icke-praktiserande, icke-bevisande, för att inte uppleva de successiva nivåerna, men nå det allra högsta tillståndet av alla." Det betyder inte att vi inte behöver träna Dao eller bevisa det. Det betyder att vi fortfarande måste träna Dao innan vi är i icke-praktiserande och icke-bevisande tillstånd. Såsom att klättra på berget måste vi gå uppåt till destinationen steg för steg. När vi når destinationen eller är vi på toppen av berget är det själv det bästa beviset. Det betyder att vi inte behöver öva mer när vi redan har praktiserat Dao helt. I den djupa meningen, när vi har erkänt kärnan i hjärtat, tomheten, och inser lagen om att göra det, harvi ingenting fått inuti, och vi behöver inget att kräva ute, vad ska vi öva? Vad ska vi bevisa? Ingenting skulle kunna träna och ingenting kunde bevisas. Att öva och bevisa är överflödig i sig .
Som nämnts i det första kapitlet nämnde det de successiva nivåerna av övningsstaten. Den sramanism är den högre nivån. Den Arhat är lägre än sramanism. I det första kapitlet nämnde man att Arhat måste gå 250 ordföranden. Men vi kan konstatera att det inte finns några föreskrifter som bör följas av Sramana . Varför?Svaret kunde hittas i innehållet som nämnts ovan.
”The sramanism inte uppleva de successiva nivåer, men når den egna upphöjda tillstånd av alla.” Thesramanism har redan visat sin frukt Dao förresten av ljudlösa och formlös. Om en person redan har varit på toppen av lycka och frihet, är det inte nödvändigt för honom att bevisa vilken nivå av salighet och frihet han är. Såsom vi redan har mycket lycka till, ska vi behöva bevisa hur många rikedomar vi är? Det är inte nödvändigt, för faktum är där inne.
Även om vi inte är buddhist munk eller Sramana betyder det inte att vi inte kunde eller inte får sätta Dao som sagt i praktiken. Den utåtriktade buddhistiska munken och den buddhistiska icke-munken kan vara annorlunda. Men deras hjärta och sinne med att öva Dao är ingen skillnad. I den moderna tiden bör kvinnorna inte uteslutas. Kön skulle inte vara hinder för att öva Tao och bevisa Dao. English: (Chapter 2)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-2-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 14:44 TaoQingHsu (Prolog) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Buddhastaty, medkänsla och visdom, Taipei National Palace Museum, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Innehållet
Prolog
Den världsberömda, som uppnått Buddhahood, gjorde en sådan meditation, att det var den bästa segern att lämna bort från önskan, att vara i tystnadens tillstånd. Bostad i den stora meditationen, som erövrade alla vägar av demoner, svängde Buddha de fyra ädla sanningen i de rådgivande trädgården och räddade Ajñāta Kaundinya och så fem personer som hade bevisat frukten av Dao.Det fanns också olika frågor som sagt av Bhikkhu som frågade Buddha om framåt och stopp.Lärandens undervisning och uppmaning låter dem upplysa en för en. När man höll handflatar ihop lovade de respektfullt att följa den världsherriga människans uppmaning.
Denna prolog införde orsaken, tillståndet och situationen om ordstävet för de följande tjugofyra kapitlen.
"Den världsberömda", som är ett av de tio namnen på Buddha, är att de buddhistiska lärjungarna respektfullt kallar sin lärare, Buddha Sakyamuni , när de lär sig och pratar om Buddhas övning eller undervisning med sin lärare. Varför det kallas "den världsberömda", för att Buddha äger många dygder som är uppskattade av allmänheten, det vanliga folket och de heliga i världen och folket i himlen. Efter att Siddhartha hade dött kallar allmänheten respektfullt honom som Buddha Sakyamuni , det visas speciellt i den kinesiska skriften för buddhismen. Upplyst folk skulle inte kalla sig själva som Buddha eller den världsherrerade. Varför? Tänk på det.
"Att ha uppnått Buddhahood" betyder det Siddhartha hade upplyst och befriat från allt världsligt lidande, kunnat tala om Buddha-lagen för allmänheten och rädda folket som lider.
"Made such meditation" betyder att han satte sig under Bodhi-trädet och djupt tänkte hur man skulle rädda människorna som lider.
"Att gå bort från önskan att vara i tystnadens tillstånd är den bästa segern." Vi kan konstatera att tanken på Buddha Sakyamuni skiljer sig från det vanliga folket. De flesta tror att att ha familj, auktoritet, rikedom, hög status på jobbet eller i samhället, vilket är att de har fördelarna mer än andra, är segern. Om de vill ha så många saker, måste de ha en stark önskan för dessa saker och måste ha en flexibel social färdighet, annars skulle de inte nå framgången. Men Buddha Sakyamuni trodde det Att lämna sig från önskan att vara i tystnadens tillstånd är den bästa segern.
Med andra ord, det vill säga ingen konkurrens, ingen kamp, ​​inget argument och inget hjärta för att uppnå den världsliga framgången, är den bästa segern. Från vi är ett barn, att det vi utbildas implanteras begreppet framgång om tävlingen, striderna och argumentet för vårt bättre liv, oavsett om vi är i skolan eller i samhället. Det verkar som om vi inte gör sådana saker, kommer vi att vara en förlorare i vårt samhälle, i världen och i hela vårt liv. Och det verkar som om det inte finns några sådana begrepp för våra barn eller allmänheten, kommer vårt land att förlora konkurrensens kraft i världen. Ett sådant begrepp gör många barn och människor är i tillstånd av ångest, rädsla, lidande och sulk, och få dem att ha sjukdom i fysisk och mental kropp. Då måste vi uttömma människors fysiska och andliga styrka och hälso- resurser och spendera mycket tid att behandla dessa människor.
Därför kan du observera att det sekulära konceptet som anses vara rätt, smart och seger av allmänheten tänkas av Buddha Sakyamuni som ingen ljusstyrka. Med andra ord, vad är tanken på det vanliga folket mörkret och dumheten.
Många människor tror att ett sådant begrepp av buddha Sakyamuni kommer inte vara positivt och kommer att låta sina barn eller människor förlora tävlingen för sitt liv i världen. Jag måste säga att de alla missförstår Buddhas undervisning. I själva verket sker positiva önskan från no - begär och från staten av tystnad. Varför?Om buddha Sakyamuni hade ingen önskan, hur kunde det vara möjligt för honom att tala om Buddha-lagen i 49 år och att rädda kända varelser för att befria från lidandet? Med andra ord hade hans önskan sublimerats av sig själv. Då kanske vi har frågor. Vad är skillnaden mellan hans önskan och det vanliga folks önskan? Eller vad är lusten om Buddhas undervisning? Tänk på det. Ur det här skriften kan du hitta det.
I den smala förklaringen betyder lusten filth som den giriga för pengar, älskar den erotiska, och så höll folket hat, arrogansen och den un-trusting som skulle förfina vårt hjärta så att vi skulle skada oss själva och andra, och få oss att lida Så motiveringen av en sådan önskan är själviskhet. I en sådan situation är hjärtat som stora vågor, hur kunde det vara i fred? Att lämna sig bort från en sådan önskan skulle det inte finnas någon ångest.Vårt hjärta skulle vara i fred och tystnad, vilket innebär att hjärtat är klart, rent och rent.
"Bostad i den stora meditationen som övervinner alla demonernas vägar" vilket innebär att när Siddhartha bodde i den stora meditationen under Bodhi-trädet ville demonen i himlen testa honom och veta om Siddhartha hade eliminerat lusten i hjärtat eller inte . Därefter förvandlade demonen sina familjemedlemmar till tre vackra tjejer, som lockade Siddhartha med sin skönhet och sexiga. Siddhartha lurades inte av dem.Tvärtom assimilerade Siddhartha dem. Och då blev demonen i himlen tillhängande för att skydda och behålla buddhismen och dess skrifter.
"Buddhaen svängde lagen om de fyra ädla sanningarna i deer-vilda trädgården", vilket betyder att Siddhartha talar om buddahoven i samband med de fyra ädla sanningarna, vilket betyder att lidandet, ackumuleringen, elimineringen och Dao . I buddhismen innebär att vrängslagen innebär att man lär eller talar om buddha-lagen. Siddhartha i den djupgående kontemplationen hade funnit att de uppenbara varelserna lidit och ackumulerar lidandet varje dag. När de har en tanke att eliminera sitt lidande, skulle de gå in i Dao för att befria sig från lidandet, vilket innebär att de skulle gå in på Buddhas väg.
När det gäller lidandet, är det åtta lidande som nämns, som är livets lidande, åldrande, sjukdom, död, avgår från den älskade eller den älskade lämnar, möter varandra i hat, krävande som inte kunde vara nöjda och lidandet av flammande i fem aggregeringar.
Sådana lidanden skulle ackumuleras dag för dag och därmed öka vår ångest. Först när vi känner en sådan ångest, skulle vi ha en tanke att eliminera lidandet. Det är således möjligt för oss att öva Tao och bevisa Dao, vilket innebär att befria oss från lidandet och dessutom hjälpa andra att befria sig från lidandet.
Deer-Wild Garden ( sanskriten är mṛgá-dāva ) är en berömd plats i Indien. I legenden var det två Pusa som förvandlades till att vara Hjortkung och att erbjuda sig till Människokongen för att skydda hjortbesättningen.Människa-kungen lovade och byggde en trädgård för att skydda hjortbesättningen. Så kallades platsen Deer-Wild Garden. Det är första platsen som Siddhartha whirled Law-Wheel, varför det är så känt.
"Sparad Ajñāta Kaundinya och så fem personer som hade bevisat frukten av Dao. " När Siddhartha hade upplyst under Bodhi-trädet trodde han vilken man kunde räddas. Då tänkte han på de fem personerna, vilka var hans släktingar och hans beskyddare att göra med honom för att träna Dao. Ajñāta Kaundinya är en av dem. De hade upplevt asketiska övningen tillsammans. Men Siddhartha finner äntligen att asketiken inte fungerade för upplysning. Siddhartha accepterade då mjölkoffret av en tjej. Ajñāta Kaundinya och så fem personer trodde att Siddhartha gav upp asketren och lämnade honom. Efter att Siddhartha accepterade mjölkoffret av en tjej, återvände han tillbaka Bodhi-trädet och satte sig ner för att meditera kontinuerligt.Sedan på en natt hade han helt upplyst. Därefter pratade han om den första skriften "Skriften i storriktad - allmänt - Fo - blomma - högtid " som sanskrit är mahā-vaipulya-buddhâvataṃsaka-sūtra . Detta är en fantastisk skrifter. Det är emellertid synd att det är svårt att förstå det vanliga folket. Så han var tvungen att prata om vad det vanliga folket kunde acceptera och förstå, såsom det här skriften.
Ajñāta Kaundinya och så fem personer var de första som skulle bli räddade av Siddhartha och blev hans första lärjunge, som hade bevisat frukten av Dao. Det betyder att de har uppnått frukten av Arhat . Så när vi är upplysta, vem kommer att räddas av oss? Naturligtvis kommer våra familjemedlemmar eller släktingar att vara de första. Då, hur dessa människor ska upplysas? När du noggrant läser, förstår och inser det här skriften, kommer du att veta.
"Det fanns också olika frågor som sagt av Bhikkhu som frågade Buddha om framåt och stoppa." Bhikkhu är sanskrit. Det betyder buddhistisk munk. Det hade också betydelsen av att bryta genom det onda i hjärtat, skrämmande demonen, rena för att lyda förordningarna, och tiggeringen som betyder att de utövar Dao för att skära av sina problem, för att erövra demonen inuti och utanför, att lyda Förorden med rent hjärta, och att begjuta mat för att behålla sitt liv för att öva Tao och eliminera det giriga hjärtat.
Det onda i hjärtat och demonen inom och utanför betyder problem och lidande i hjärtat. Go-ahead och stoppet är relaterat till hur man sätter Dao i praktiken, vad ska fortsätta och vad som bör stoppas när man övar Dao, vilket också nämns i detta skrifter.
" Den världsherriga människans lärande och uppmaning låter dem upplysa en efter en. Genom att lägga handflator ihop lovade de respektfullt att följa den världsherriga sin uppmaning. "Så om du helt hade förstått och insett det här skriften, kan du bli inspirerad eller upplyst precis som de buddhistiska munkarna. English: (The Prologue)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/prolog-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.04.23 19:11 gothrian Ett konservativt argument för abort

Med den avancerade teknologin som vi har utvecklat så har abortfrågan tagits upp på nytt.
Och jag ser konservativa argument för att göra ändringar inom abort från SD, det finns även vissa som vill avskaffa abort utifrån ett konservativt perspektiv.
Argumenten baseras på att liv är heligt och har suveränitet och det argumenteras att liv börjar vid befruktning.
Och att det är från en moralisk ståndpunkt fel att ta ifrån potentialen som det livet innebär.
”Alla ska ha chansen för att skapa sig själv”
Från ett konservativt perspektiv på en nationell och ekonomisk nivå så uppmuntras även att människor får många barn, detta är för att välfärden och samhället är uppbyggt utav ett system som kräver att det är en konstant ökad tillväxt i befolkningen.
Detta sägs aldrig, men det är underliggande i retoriken om man är en konservativ tänkare.
Sen vet vi alla vad religion anser om abort.. tydligen.
Jag vill bryta tystnaden här från den konservativa sidan som är för abort.
Jag vill bemöta dessa argument på just ett konservativt sätt.
Jag tänker börja med en hård sanning: Liv har ett begränsat värde. Och liv måste ha ett begränsat värde för att det ska vara meningsfullt.
Vad innebär det? Vad betyder det?
Vi dör. Det är så enkelt att vi har ett tak, en gräns för hur länge vi kommer att leva.
Det vi gör när vi diskuterar abort är ifall vi har ett golv, ifall vi har en rot, en början. Och vart den börjar.
Om vi skulle hitta ett nyligen befruktat ägg på mars. Så skulle vi ha hittat liv i rymden, det skulle vara stora nyheter. Så det är sant att vid befruktning så är det liv.
Men så är även om vi skulle hitta en spermie på mars. Betyder det att liv startar i pungen?
Vi kan gå hur långt du vill gå med det argumentet: det var moraliskt rätt att din farfars far inte tog den där runken för 200 år sedan, utan sparade säden för sin fru, som eventuellt ledde till att du sitter och läser det här.
Så är det omoraliskt med abort? Att släcka liv? Jag tänker på riktigt citera bibeln här för ett ”för-abort” argument: Matthew 12:11-12
”If any of you has a sheep and it falls into a pit on the Sabbath, will you not take hold of it and lift it out?” ”How much more valuable is a person than a sheep! Therefore it is lawful to do good on the Sabbath.”
Nu den här versen har mer djup från ett psykologiskt och psykoanalytiskt perspektiv än vad som faktiskt behövs.
För du kan, om du väljer att göra en moralisk tolkning utav det här säga att Liv är så värdefullt att du har tillåtelse att trotsa guds vilja, så länge du känner till guds vilja och gör det försiktigt och respektfullt.
Som en läkare, exempelvis. Som räddar liv som annars skulle ha gått förlorade.
Men detsamma gäller motsatsen: Du får trotsa guds vilja, så länge du känner till den och gör det försiktigt och respektfullt.
Det var därför man hade ceremonier när man exempelvis slaktade djur, för liv är heligt.
Jag tog just ett citat från bibeln just för att det är grunden till vår västerländska civilisation, vart vi får våra värderingar ifrån, tänkandet där saker inte är svart eller vitt, utan det finns nyanser, det finns spelrum om man är vis, respektfull och ödmjuk.
Är det att göra gott, att göra abort? Det är individuellt.
Om du trampar på en myra. Är du ond då? Vad sägs om du ser en myra på andra sidan vägen och du väljer att gå över gatan enbart för att du ska trampa på den?
Precis.
Frågor man ställer sig om man funderar på att göra en abort är: ”Kan jag se till att det här barnet får ett bättre liv än mig?” ”Är jag redo att åta mig det här ansvaret av ett annat liv?”
Vem är du att diktera vad som är bra för barnet, om inte ens modern anser att det är bra för barnet att leva?
Kom på 10 saker som är värre än att dö. Saker eller situationer där du hellre dör istället för att uppleva det.
Det gick ganska snabbt, eller hur? Det finns många saker som är värre än att dö, och ändå så genomlider människor det dagligen. Av rädslan av döden. Men dem önskar att någon annan avslutar livet åt dem.
Skulle du vilja utsätta någon annan för dessa 10 saker som du just kommit på? Ett oönskat barn som har det ödet att den kommer växa upp i den misären?
Det är den spirituella sidan utav argumentet.
Men det räcker inte. Vi kan inte göra samhällsförändringar baserat på moral och spiritualitet, vi måste gå till naturen Darwinism och vara pragmatiska.
Förr så dödade vi barn efter de föddes om dem hade defekter. Varför gjorde vi det?
Dels på grund av spirituella argument, såsom dem ovan.
Men det är även så att bördor hämnar tillväxt i djurriket. Och vi är djur.
Vi dödar inte längre barn, och det är bra! Det är ett jävla mirakel att vi kan ta hand om fler, och även göra många av dem med defekter till produktiva människor med ett syfte!
Förstår du, hur stort det är att vi kan göra det?
Men det ÄR inte vishet och det är inte smart att ta på sig för många bördor, speciellt inte för många av andras bördor.
Både på ett individuellt plan, på en samhällsnivå eller på en nationell eller global nivå.
Vi lever inte i en utopi, våra resurser är inte obegränsade och det kan låta hårt och det kan låta kallt. Men om man anser att ens ofödda barn kommer ha ett sämre liv än sig själv. Om man anser att livet inte kommer ge barnet mening och mer onödigt lidande. För en mors lidande är ett barns lidande, och vise versa.
Så är det moraliskt och rätt med en Abort, både från den spirituella sida och även för samhället, som slipper bördan av barnet, och barnet slipper bördan av livet.
Att livet har ett begränsat värde är vad som ger det mening.
Värdera luft. Nu.
Luft har oändligt värde, och därför inget värde. Luft får bara ett värde för oss om det begränsas.
För vi vet att vi behöver luft för att leva, men ingen är villig att betala eller uppoffra någonting för det förrän det börjar ta slut.
Så vi behöver definiera värdet av livet. Och då måste vi värdera det utefter potentialen som livet ger.
Väldigt, väldigt försiktigt, väldigt ödmjukt och med den absolut största respekten för liv.
För liv är heligt.
Argumentet av att alla har rätt till liv. Är att göra det obegränsat, och gör det till att det inte har något värde och utan syfte eller mening.
Morgondagen är inte garanterad. Morgondagen är inte ett löfte som vi alltid kan hålla. Det är den andra hårda sanningen.
Potentialen för liv har ökat. Vi dödar inte nyfödda barn längre med defekter.
Men potentialen för ett meningsfullt liv ska alltid gå före värdet av liv. Även om det går hand i hand. Så är det i den ordningen som leder till välfärd, välmående och utveckling i vårat samhälle.
submitted by gothrian to svenskpolitik [link] [comments]


2018.12.23 15:33 Jezii_ Spökhistoria: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?
Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
0
submitted by Jezii_ to sweden [link] [comments]


2018.12.23 15:28 Jezii_ Spökhistori: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?

Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
submitted by Jezii_ to u/Jezii_ [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2018.07.23 09:58 Vuguroth Långtidssjuk utan diagnos, startat eget företag AMA

Igår kväll var det en fin intervju med Petra Mede på SVT https://www.svtplay.se/video/11670090/min-sanning/min-sanning-petra-mede-sasong-9-petra-mede
Jag kände igen mig i mycket av det hon sa, och jag har något av en story själv, så jag tänkte att jag drar upp en AMA.
Min introduktion är att jag har haft problem med muskelkramper ända från när jag först minns saker runt 4 års ålder. Förmodligen hade jag problem innan det också. Vid ca 10½ års ålder var jag på min första utredning för jag hade massor med huvudvärk. Det var en dålig utredning, med diverse flum och avsaknad av respekt... t.ex. så fick min sjuksköterska till mor genom frustrerade tårar argumentera med en barnläkare att min lever kunde ta skada om jag permanent käkade paracetamol och att jag potentiellt kunde dö - för annars verkade det inte hända nånting. Utredningen verkade säga att jag hade spänningshuvudvärk, och jag blev skickad till en sjukgymnast. Sjukgymnasten försökte tappert göra några åtgärder, men i min erfarenhet så blev det värre. Fick också uppsöka läkare för hälinflammation och knäproblem, vilket var mest från 11-15 års ålder. Hade också någon sorts allvarlig sträckning i nacke och höft(två olika tillfällen) när jag idrottat. I gymnasiet försökte jag gymma och så var det mycket skola och dator, så då fick jag inflammation i handled och axel. Igen fick jag uppsöka sjukgymnast, men de kunde inte göra något. Så här i efterhand, när jag vet bättre, är det väldigt tydligt att jag hade ett sammanhängande muskelproblem som påverkade flera fronter.
Mina problem med musklerna försämrar logistiken i kroppen, så jag har haft en del problem med blodcirkulationen och sådant, och vid sidan av problemet med musklerna har jag haft ett inflammatoriskt problem. Har haft problem med immunförsvaret och plockat upp typ varenda influensa som gick, var ofta förkyld och annnat, och när jag hade infektioner blev jag inte bara lite småsjuk eller småförkyld, utan det var rätt hårt. I årskurs 6 hade jag ungefär halva skoltiden i frånvaro på grund av mina huvudvärksproblem och att jag var sjuk med infektioner mycket. Mina inflammatoriska problem visade sig till exempel i svullna körtlar och andra symptom, symptom som läkarna viftade bort. Förra året fick jag höra om [ME], vilket verkar kunna stämma in på mig, men jag är färdig med sjukvården nu och planerar inte att göra den utredningen.
Anledningen till att fall som mina, och Petra i intervju-klippet, har så mycket problem i sjukvården är för att muskelproblem kan ha en väldigt betydlig påverkan, och är dessutom vanligt förekommande, men det finns just nu ett hål i forskningen över det. Massageterapi, vilket är en lätt, praktisk och väldigt effektiv behandling, har i dagens Sverige inte forskningsunderstöd och man kan således inte få stöd för den typen av behandling. Du kan däremot få akupunktur med sjukvårdens fulla stöd, vilket är en skrattretande differens. De experter som förstår muskler bäst är massageterapeuterna(beroende på utbildningsnivå), men de finner ingen respekt. Sjukgymnasters utbildning är väldigt bristfull, och även om de ibland tappert försöker göra nytta - är landskapet så pass snett att det inte är lätt för dem.
När jag har varit sjukskriven har det varit för utmattningsdepression, kan inte bli sjukskriven för mina faktiska problem. Har inte kunnat söka om extra pengar eftersom det inte finns något erkännande av mina problem. Var socialomsorgen som delade ut mina sjukskrivningspengar och jag provade skriva en överklagan till tingsrätt att i mitt fall var man tvungen att faktiskt se till min situation att jag kommer i kläm eftersom sjukvården inte täcker mina hälsoproblem, men de insisterade bara att jag uppsökte sjukvården. Har haft ett möte med en chef på en vårdcentral om att vården inte täcker mina problem och hon nickade och höll med... men en reformation av vården kommer ju ta minst 30 år till, och jag är svårt sjuk *nu*.
Sjukskrivning fungerade helt klart inte och jag har fått utstå diverse frustration och misär. Kronisk värk och såna saker kan verkligen bryta ner en också, men sånt pratar jag gärna närmre om i eventuella kommentarer. Min lösning blev att starta eget företag, nästan 32 år gammal och nästan 12 år som sjukskriven(periodvis utan ekonomiskt stöd.) Jag har själv lärt mig massor om hälsa och muskler - och självklart gjort mitt bästa för behandlingar - och nu mår jag lite mindre dåligt än förut, så jag provade ge mig på ett av mina många olika planerade projekt. Jag startade ett handelsföretag(retail) där jag säljer ädelsten, kommersiell sten och smycken. Lyckades få starta-eget-bidrag från Arbetsförmedlingen, men ingen bank ger lån till någon utan inkomst, så i princip utan kapital blev det att starta (väldigt dåligt recept). Men jag vände det lilla sortiment jag hade snabbt, och har gjort det i några månader nu, och nu tickar företaget på.
Eget företag är en bra lösning för mig eftersom jag kan jobba när det passar mig. Jag vet inte när jag kommer vara sängliggandes med kramper, så jag kan inte binda upp mig med scheman eller sånt. Tyvärr ska man ju gärna lägga ned mycket tid för att utveckla ett nytt, litet företag, men jag orkar inte jobba mer än halvtid just nu. Men för mig är inte det viktiga att tjäna storkovan, behöver inte tjäna mycket för att slå de småslantar jag fick från soc-bidrag. Med tid kan jag utveckla företaget och skaffa anställda, så planen är istället att lägga ännu mindre tid, så småningom, och istället fokusera på att reda ut min hälsa.
Men fråga på om hälsa, egenföretagande, ekonomi, projekt eller vad som nu faller er in. Förra året provade jag släppa en singel också, så det är ett par projekt jag genomfört.
submitted by Vuguroth to sweden [link] [comments]


2018.06.23 12:46 character_one Det sägs att cannabis ökar risken för psykos, men det finns ingen diagnos som heter psykos. Sedan 1990 räcker det enligt WHO, FN's organ, att det förekommit hallucinationer eller vanföreställningar. I direkt följd av droger kallas det för kort reaktiv psykos. Är i regel övergående. mer info+källor.

Lång skrivelse som innehåller viktig information om mänskligt lidande i Sverige och för att bättre förstå sig på ämnet cannabis, psykiatrin och psykoser.
Efter att ha läst texten kommer du bättre att förstå varför cannabis och dess antipsykotiska effekt i ämnet CBD är ett bättre alternativ än i princip alla nuvarande och tidigare behandlingar som har tvingats på den psykiskt sjuka delen av våran befolkning senaste 100 åren.
Det som kommer tas upp nu är ett väldigt känsligt ämne, även om du kanske inte förväntar dig det från att ha läst titeln.
Det handlar inte bara om cannabis möjliga koppling till psykos (1) baserat på Peter Allebäck och Sven Andréassons propaganda-forskning första i 1987 (2) utan även sambandet mellan cannabis och psykossjukdomar samt att vi kommer gå in på ämnet svensk psykiatri, som är mer beklagligt än vad man kan tro om man ser på hur psykiatrin presenterar sig idag.
Eftersom att vi är med i FN, föresten precis som Kanada som nyligen legaliserat cannabis (3), så säger regeringen att vi följer världshälsoorganisationens (WHO:s) klassificeringssystem av olika diagnoser (4), WHO som också klassificerar cannabis, det är enligt deras rekommendationer och förklaringar att Cannabis CBD är en drog med medicinska egenskaper utan missbrukspotential eller chans för skador (5), det är därför Sverige delar ut CBD medicin i fler fall som media presenterat det. (6) i svt artikel om CDB-oljan länkas pågående och avklarade kliniska studier om dess inverkan på bland annat vid psykossjukdomar som schizofreni. (7) Kan behöva sökas för att hitta hela studierna.
Psykosdiagnoser är så odefinierade och oförstådda av läkekonsten, och de behandlas på ett sätt som läkarna inte förstår effekten utav, och det sker som om det vore det enda och bästa alternativet.
Ur läkartidningen, 2015: "En av vår tids största ojämlikheter drabbar dessa personer på oriktiga grunder: De har svårt att få tillgång till rätt hälso- och sjukvård, vilket bidrar till att de dör 15–20 år tidigare än befolkningen i övrigt. ... Sist men inte minst bör det lidande som sjukdomarna innebär vara en tillräcklig anledning att stödja och hjälpa dessa personer och deras anhöriga till en dräglig tillvaro." - Lena Flyckt, överläkare KI (8)
WHO's klassificering för olika diagnoser hittas i IDC, kort för International Classification of Diseases.
Psykiatrin blev inte del av sjukvården förrän så sent som år 1845.
Jämfört med tusentals år av annan sorts läkekonst.
Psykiatrin delades upp i två sorters sjukdomar.
Ordet "neuros" myntades för mentalsjukdomar som antogs bero på sjukt nervsystem främst i hjärnan.
Ordet "psykos" för mentalsjukdomar som beror på psyket.
Människor med psykoser ansågs vara "sjuka medvetanden" utan kroppslig orsak. (9) Detta ­­synsätt höll till omkring år 1900.
Sen kom Sigmund Freud med psykoanalysen och vände på begreppen, så nu sade man att neuros beror på psykiska problem och psykoser i varierande grad påverkat av det fysiska.
Psykoser, gamla neuroser, delas upp i kroppsligt och icke-kroppsliga orsaker.
Funktionella psykoser (icke kroppsligt) definierades av Freud som konfliker mellan jaget och omvärlden. Han behandlade bara neuroser med psykoterapi, inte psykoser. (9)
Jo, visst fan är det snurrigt... men det är viktigt det som kommer, och detta behövs för att kunna förstå hur otroligt lite vår psykiatri vet om psykiska besvär och vad psykiatrin har för alternativ i grunden som vård.
Åtminstone folk i Tyskland och definitivt vi länder runt kring, i mellankrigstiden, så trodde vi att funktionella psykoser, som schizofreni, var en sorts vanlig Mendeliansk ärftlig sjukdom, som efterlämnas generation efter generation. (10)
Vad var tyskarnas naturliga åtgärd?
Massmord och tvångssterilisering av människor med funktionella psykoser (schizofreni). (11)
Vad är svenskarnas naturliga påföljd?
Aa, nä, massmord låter inge bra, men vilken toppen idé att sterilisera alla så slipper vi hantera nya generationer av asociala människor med rubbad själsverksamhet. (12)
Räknas inte alla moderna svenskar som asociala med rubbad själsverksamhet sedan dess att vi lämnat kyrkan bakom oss? åtminstone av psykiatrin kring hundra år sedan.
Samma år, 1934, börjar Sverige med tvångssteriliseringar av funktionella psykoser (schizofreni) och utvecklingsstörda utan samtycke från patienter, där det rättfärdigas att personen omyndigförklarades, så då har vi rätt att ge samtycke åt henne/honom. (12)
Denna lag gällde enbart personer som p.g.a. såkallad "rubbad själsverksamhet" saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till sterilisering så att staten kunde välja att i det yttersta omyndigförklara dig genom ta bort din möjlighet till fortplantning. (12)
Och så sätter vi igång och tvångssteriliseras så många vi kan.
År 1938, 4 år senare, så uppdateras globala föregångaren till WHO, med ICD-5 som säger att psykos var diagnosen för manodepressivitet (bipolär sjukdom) vid sidan av schizofreni. (13)
År 1941 så utökar Sverige sitt tvångssteriliseringsprogram att inte bara innefatta funktionella psykoser (schizofreni) och utvecklingsstörda, utan även personer med fysisk funktionsnedsättning och "asociala."
Detta p.g.a att Socialstyrelsen lämnar in förslag på utvidgningar i steriliseringslagen, med motivering som löd:
Bland annat pekades det ut människor med svårt alkoholmissbruk och "oförbätterliga lösdrivare" som bra kandidater av våra soc-tanter:
"att sådant höggradigt asocialt levnadssätt visserligen i stor utsträckning sammanhängde med psykisk undermålighet, men att det icke vore säkert att själslig rubbning kunde ådagaläggas hos varje person inom den ifrågavarande kategorien beträffande vilken sterilisering vore önskvärd. "
Önskvärt att ha fler att sterilisera inte bara funktionella existentiella kriser som psykoser, men här försöks det med samtycke övertyga människor att ge upp sin rätt till fortplantning.
År 1948 bildades WHO efter några års planering i FN efter WW2, och här i ICD-6 är psykos en huvudkategori för psykiska sjukdomar. (14)
År 1965, ICD-8, så finns det tre former av funktionella psykoser: epilepsi, schizofreni (med undergrupper) och mano-depressiv sjukdom. Det fastlades också att personlighetsstörningar som psykopati påminde mer om neuroser än psykoser. (15)
Ni har väl hört vissa människor säga att det borde finnas körkort för att skaffa barn?
Det fanns det, om du inte uppfyllde kraven och klassades för asocial för att ta hand om barn- då kommer skalpellen fram.
Detta är en viktig del varför Sverige ser ut som det gör idag. Varför vi är så öppna. För att vi känner, och för att vi har insett, att vi har gjort fel, och vill gottgöra våra medmänniskor.
Se bara hur accepterande vi är av transpersoner jämfört med flesta länder.
När blev vi mer accepterande av andra?
När det framdagades att för att få klassa dig själv som av andra könet, så behöver du genomgå sterilisering. Detta ändrades 2013! Så sent som 5 år sedan!
Vi fortsatte att sterilisera folk tills 1976, sammanlagt omkring 27.000 människor i Sverige. (16)
Tyvärr är denna historia inte slut, för det började i slutet av 1930-talet bli populärt med något fruktansvärt.
Lobotomi användes för att dämpa ångest och oro i människor genom att skära av nervbanor från pannloben till djupare delar av hjärnan där våra känslor har ett centrum.
Trots att 1 av 6 som genomgick operationen dog under och efter (17), så blev denna metod även populär i Sverige under 1940 och 1950-talet och hela 9000 människor, varav många barn, gick igenom denna "behandling" som inte är mer än "barmhärtighets"-mord.
I USA utvecklades metoden vidare att genom starka elchocker få patienten att svimma medvetslös, sedan placera en ishacka i ögats övre del och sedan knacka med en hammare tills ishackan når 5 cm in i hjärnan, därefter vicka verktyget tills du upplever önskat resultat. (18)
Den metoden användes för att kunna utföra fler snabbare, och vissa läkare gjorde uppemot 30-75 lobotomier om dagen.
I Sverige vågade vi inte använda nya snabba metoden, det verkade väl för brutalt med ishackan?
Så vi fortsatte på "vanliga" hjärn och pannlobsingrepp. Tills det upptäcks antipsykotisk neuroleptika kring år 1950 som ett alternativ till lobotomi (19), och lobotomi slutar vara accepterat.
När alla slutar, vad gör Sverige?
Vi utvecklar vidare på detta sjuka område och fortsätter under ett nytt namn. Som behandling för olika psykiska sjukdomar, så som schizofreni och tvångssyndrom (OCD).
Kallades för Kapsulotomi, ser ju ut att vara ett konstigt finskt ord, tänkte väl att ingen skulle förstå vad det innebär.
Istället för skalpell används mikrovågsstrålning fokuserat som en kniv och opererar i hjärnan.
Hur lång tid tar det innan någon överhuvudtaget kritiserar vad som pågått sedan 30-40tal?
Tiden går till år 2003, innan kapsulotomirisker tas upp av läkare i läkartidning. (20)
Sedan så skriver kapsulotomi-läkare i Umeå och ifrågasätter kritiken med titlen "Medicinska sakargument eller tvångsmässigt neglekt av verkligheten?" (21)
Här hotar allstå läkaren sin kollega att det hon uttrycker är en felaktig världsbild och kan betyda att hon har en psykos och människor som uttrycker sig såhär bör behandlas med en kapsuolotomi av han själv.
Så innan neuroleptikan kom kring 1950-talet, så var ishackan i hjärnan+vickning det bästa alternativet vetenskapen hade att erbjuda.
Efter det kom då den kemiska lobotomin.
På samma sätt som psykiatrikerna inte visste ett piss om konsekvenserna av att rota runt i pannloben, vets man i stort sett inget fortfarande idag om stark neuroleptikas effekt på våran hjärna och helhet. Man vet att medicinen har effekten att den stänger ner dopaminsystemet så att du slutar producera glädjeämnen (22), för vad som verkar vara att exalterade och hyperaktiva människor ska sluta vara så besvärliga för andra människors världsbild med sin existans.
Neuroleptikan har otaligt många biverkningar och förstör många människors liv. (23)
Sedan säger svenska staten att neuroleptikabehandling blir påverkad negativt av cannabis, att cannabis orsakar mer psykos. (24)
Trots att den länkade studien är gjord utav artikelförfattaren själv, Peter Allebäck, är informationen i artikeln felaktig.
The American Journal of Psychiatry förklarar att resultaten visar att oavsett om en schizofreni-drabbad patient rökt mycket cannabis, eller ingen alls, så är det samma risk att dö i förtid.
Inte som artikeln säger att ifall du röker i ungdomen har du större chans att dö eller utveckla schizofreni, den slutsatsen stämmer inte från hans egen studie.
Han drar istället slutsatsen att eftersom att fler schizofrena använder cannabis, så måste det betyda att cannabis leder till schizofreni, när det är schizofreni som leder till cannabis.
Istället säger studien att cannabis inte har någon effekt alls på förtidsdöd, och att oavsett hur mycket du röker som patient med psykossjukdomar så är det ingen skillnad i när du dör. (25)
Om det är antipsykotiska effekten av CBD, mot osäkra nivåer THC i kriminellt inköp cannabis som kanske går jämnt ut, annars hade nog psykospatienter sannolikt levt längre utav cannabis som enda medicinska behandling, jämfört med kapsulotomi eller haldol.
När valet av behandling inom psykiatrin senaste 70 åren har varit, lobotomi, kapsulotomi, eller kemisk lobotomi via neuroleptika.
Antingen det eller cannabis som har bevisats ha antipsykotiska egenskaper inom sitt CBD (26), vilket är anledningen till varför så många i Sverige som lider av psykossjukdomar som schizofreni i större utsträckning självmedicinerar med cannabis.
Detta leder till studier som kom på 80-talet
Vår politik om nolltolerans är från Nils Bejerot, som länge ansågs vara en fanatiker och extrem i sitt synsett och att han hade fel, tills det att han lyckades övertyga folk om att narkotikabruk spred sig genom sociala kontaker på ett snarlikt sätt som smittor i övrigt. Som en epidemi av typ höggradigt smittsam sjukdom. (27)
Kritiker tycker att begreppet epidemiskt är olyckligt då liknelsen med narkomani som en smittsam sjukdom som inte tar hänsyn till den enskildes fria vilja, de sociala förhållanden som utgör en grogrund för drogmissbruk.
Kritikerna av smittspridningteorin hävdar att den leder till felaktiga slutsatser om vilka motåtgärder som är mest verkningsfulla. (28)
Narkotikabruk blev klassat som en sjukdom, som ansågs vara i klass med psykos.
Inte narkotikamissbruk utan bara självaste bruket klassades som sjukdom och början på en ny epidemi.
Strika regler och lagar med hårdare straff tillkom och det blev så stigmatiserat med så mycket extrem propaganda, för att kunna fortsätta sterilisera och kapsulotomera sjuka asociala narkotikabrukare under diagnosen psykos.
Sedan kommer första studierna och datan om cannabis och kopplingen till psykos.
År 1975, ICD-9, två huvudgrupperna är neuroser och psykoser, och personlighetsstörningar räknas som neuroser. Infördes åtskillnad mellan organiska psykoser (drogutlösa och demens) och andra psykiska störningar som beror på fysiska sjukdomar. Denna del betyder föresten att använda drogbruk räknas som en fysisk sjukdom. (15)
Det är efter detta som Nils Bejerots extrema syn tagit över sent 70-tal och 80-tal.
1987 så kom det också forskningsstudier som visade på samband mellan cannabis och psykos.
Om det inte är självklart ännu, hade du valt lobotomi, neuroleptika som gör dig deprimerad och katatonisk, eller naturlig antipsykotisk medicin?
Sedan är det också så att eftersom att cannabis är olagligt, så är det mycket svårare som psykiatripatient att hitta cannabis som specifikt har högre doser av CBD, och inte för höga doser av THC.
Om det hade funnits tillgängligt så att det går att dosera med mer CBD än THC, då hade det varit mycket färre korta reaktiva psykoser i följd av cannabisanvändning.
På samma sätt som sjuka och skadade djur söker sig till olika sorters växter för att bota olika specifika krämpor (30), så gör människan likadant, det är därför studien av Andreasson 1987 (34) säger att det finns ett samband mellan tidig cannabisanvändande och senare inläggning för schizofreni.
Men sambandet på riktigt är att en sjuk människa, eller en människa som är påväg att utveckla en sjukdom, känner sig då i många fall dragen till att bruka cannabis i självmedicinskt syfte även om dessa tankar inte finns där att resonera kring. Utan bara en dragningskraft.
Dessa studier bevisar bara att schizofrena i större utstreckning använder cannabis än resten av befolkningen. Inte konstigt när alternativet är som det är, med förfärligt starka funktionsnedsättande mediciner eller kapsulotomi.
År 1990 kom den senaste IDC-10. Då togs dikotomin, tvådelningen mellan neuros och psykos togs bort, termerna har bara behållts i beskrivningen av vissa diagnoser. (29)
Inte konstigt då neuros varit kopplad till psykoterapi och pannlobsoperationer, och psykos har varit benämningen på alla psykiska sjukdomar i omgångar senaste hundra år.
Det är som att psykiatrin bara låtsas veta vad de håller på med, och diagnosticerar på måfå baserat på otillräcklig information efter råd av sinnessjuka läkare som tvingat människor med psykiska problem genom svåra och mycket allvarliga ingrepp och operationer.
Psykos är därmed inte längre en psykiatrisk diagnos, utan en term för ett psykiskt tillstånd.
Detta tillståndet kallas nuförtiden kort reaktiv psykos (31), och det går okej att säga drogutlöst reaktiv psykos.
Om drogutlösta (sker oftare i andra droger än cannabis) reaktiva psykoser säger läkare "att om psykosen är i direkt följd utav droger så är den i regel övergående. (35)
Vad är definitionen på psykos idag? Bland lite fler symptom: förekomsten av hallucinationer, vanföreställningar, eller ett visst antal abnormaliteter såsom att vara hyperexhalterad och hyperaktiv. (32)
Det låter som ett vanligt cannabisrus, där man får lite insikter om hur staten förstört för sina medborgare och känner att det borde vara möjligt att hjälpa andra att förstå, och känna som att man kan påverka, att det kan förändra hur samhället ser ut.
Så om du har upplevt liknande, och läkaren säger till dig att det stämmer inte med verkligheten, cannabis är vetenskapligt bevisat dåligt för dig, försämrar etc.
Om du då inte håller med, då är du i psykos, enligt läkaren så stämmer inte din världsbild överens med hennes eller hans. På samma sätt som du då anser att läkaren är i psykos och inte ser verkligheten.
Om du inte går med på behandling med neuroleptika som påverkar hjärnan liknande som lobotomi, bara att det går att sluta med drogen och förhoppningsvis ha kvar hjärnkapacitet.
Då vägrar du vård och du har uppfyllt kraven för sluten tvångsvård. Inlåst i minst några månader tills du via rättegång och deals med läkare att du sväljer neuroleptika, får komma ut igen, bara för att du inte anser att deras behandlingssätt är rätt.
Norge har föresten hållt på med behandling av psykiska sjukdomar utan medicinering, där patienten har en mänsklig rätt att få vård utan att behöva ta medicin, eller andra ingrepp som tvingats på svenskar.
Och nu avkriminaliseras alla droger, så deras opiatberoende som blivit matad det av vården får möjlighet att byta till cannabis utan att man ska straffas. (33)
Jag har aldrig hört en svensk som inte var mina föräldrar prata om felstegen med tvångssterilisering och lobotomi, och tills jag läste om det visste jag inte om att kapsulotomi fanns.
Är det så att folk inte vet om att detta skett i vår nyliga historia? Eller har det inte gått att prata om det? Kanske det har varit svårt att veta hur denna information ska handskas med?
I min syn, i min världsbild, så finns det så otroligt få och otroligt riskfyllda behandlingar inom psykiatrin, att vi måste utforska cannabis riktiga medicinska kvalitéer betydligt bättre, speciellt inom psykiatrin, inte bara för att det borde oavsett vara fritt tillgängligt, som ett mildare alternativ till alkohol, utan som restaurering och bevis på att vi har insikt över skadan som skett inom psykiatrin senaste 70-80år.
Det är en lång text, men jag anser att alla svenskar borde veta detta, och om det redan vets om, då är det, fan i oss alla, dags för det nu 2018.
Ska 2000-talet i Sverige vara känt för kapsulotomi, eller ska Sverige vara känt för den hastiga svängen från nolltolerans till lagligt eller avkriminaliserat cannabis när vi mer mer klarsynt ser drogproblematikens offer?
Det finns föresten ny info från World Health Organization från Juni 2018, innan det formellt har lagts upp på deras sida, så har medicinska egenskaper diskuterats där. Medicinska egenskaper utav Cannabis THC och CBD finns som 3 sista källorna.
****
Kanske lägger till lite fetstil och omformulerar någon mening senare om det är för svårt att läsa och förstå, men det känns dags att dela.
Edit: gjorde introt lite mer lättläst.
Källor:
(1) https://drugnews.nu/2013/02/11/7771/ "Cannabis ökar risken för psykos" (repressionistisk propaganda från Riksförbundet för Narkotikafritt Samhälle)
(2) https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(87)92620-1/abstract92620-1/abstract) "CANNABIS AND SCHIZOPHRENIA A Longitudinal Study of Swedish Conscripts" (studien som påpekas i källa (1))
(3) https://www.svt.se/nyheteutrikes/uppgifter-kanada-legaliserar-cannabis-2018
"Kanada legaliserar cannabis 2018" "När Kanada väl genomfört sin legalisering blir man det andra landet i världen, Uruguay var först ut, att öppet bryta mot FN:s narkotikakonventioner genom att skapa en legal och reglerad cannabismarknad."
(4) https://www.regeringen.se/contentassets/efbfca69b4d6475b938df329235a1378/rk_21164_broschyr_narkotika_a4_sv_3_tillg.pdf "Svensk narkotikapolitik– en narkotikapolitik baserad på mänskliga rättigheter och jämlik hälsa"
(5) http://www.who.int/features/qa/cannabidiol/en/its "Cannabidiol (compound of cannabis)" "in its pure state, cannabidiol does not appear to have abuse potential or cause harm"
(6) https://www.svt.se/nyhetevetenskap/cannabisolja-cbd-cannabidiol-vad-ar-det-och-fungerar-det "Cannabisolja, CBD-olja, cannabidiol – vad är det och fungerar det?"
(7) https://clinicaltrials.gov/ct2/results?cond=&term=cannabidiol "151 Studies found for: cannabidiol"
(8) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temainledning/2015/10/Psykossjukdomar--myt-och-verklighet/ "Psykossjukdomar – myt och verklighet" Lena Flyckt
(9) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11613409 "The dichotomies: psychosis/neurosis and functional/organic: a historical perspective."
(10) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2800142/ "Psychiatric Genocide: Nazi Attempts to Eradicate Schizophrenia"
(11) https://varldenshistoria.se/vetenskap/medicin/tvangssterilisering-skulle-utrota-dumma-barn "Tvångssterilisering skulle utrota dumma barn" Helt sjukt hur författaren av denna texten har en underrubrik som heter "De nordiska länderna var ihärdiga" menades att man fortsatte utöva eugenics trots att nazisterna hade på Nürnberg rättegångar visat hur sjuka led deras rasbiologi hade fört dem.
(12) https://svjt.se/svjt/1941/563 "Ny steriliseringslag" 1934, uppdated 1941. Kommentar på ovan, efter att ha läst en del i lagen här verkar det som att lagen var gjord så att man lagligt kunde tvinga personer till sterilisation hos människor som hade blivit fråntagen rätten att ta beslut själv, innan dess fick man inte bryta mot ens mänskliga rättigheter på det sättet..
(13) http://www.who.int/classifications/icd/en/HistoryOfICD.pdf "History of the development of the ICD"
(14 http://www.wolfbane.com/icd/icd6h.htm "International Classification of Diseases, Revision 6 (1948)" Man kan jämföra mer exakt mellan ICD-5 och ICD-6.
(15) http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkodediagnoskodericd-10/historiska-klassifikationer en del svenskt material hittades, flera ICD, olika klassificeringar mellan 1952-1996
(16) https://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975 "faktiska antalet utförda steriliseringar (62.888) motsvarar alltså 43 procent drygt 27.000 individer som blivit steriliserade under tvång, övertalning eller med sterilisering som villkor för annan ”förmån” som abort, utskrivning från anstalt eller kommunal fattigvård eller socialhjälp."
(17) https://www.svd.se/var-sjatte-dog-efter-lobotomi "Var sjätte dog efter lobotomi"
(18) http://www.tomaslindblad.se/lobotomi.html "Lobotomi - mirakelmetoden"
(19) https://www.sbu.se/sv/publikationeskrifter-och-faktablad/neuroleptika/ "Neuroleptika – Frågor och svar"
(20) http://ww2.lakartidningen.se/old/content_0335/pdf/2707_2708.pdf "Risk att kroniskt sjuka patienter försätts i sämre sits efter kapsulotomi"
(21) http://ww2.lakartidningen.se/old/content_0335/pdf/2705_2706.pdf "Medicinska sakargument eller tvångsmässigt neglekt av verkligheten? "
(22) http://www.psykiatrisktsamarbete.se/lastips/ Lästips gällade neuroleptikas effekt på dopamin, mer info i boken "Lyckoformeln – vad vetenskapen kan lära oss om lycka" av Stefan Klein, 2008.
(23) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Fallbeskrivning/2014/02/Kamptokormi-och-pleurototonus-ovanliga-biverkningar-av-neuroleptika/ "Kamptokormi och pleurototonus: ovanliga biverkningar av neuroleptika"
(24) https://www.forskning.se/2016/04/22/cannabisbruk-i-ungdomen-okar-risken-for-tidig-dod/ Peter Allebäck propaganda, statligt finansierat av skattebetalare.
(25) https://ajp.psychiatryonline.org/doi/abs/10.1176/appi.ajp.2016.14050637 "Cannabis, Psychosis, and Mortality: A Cohort Study of 50,373 Swedish Men" Studien till artikeln ovanför, som motsäger artikeln.
(26) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22716160 "A critical review of the antipsychotic effects of cannabidiol: 30 years of a translational investigation."
(27) https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Bejerot
(28) https://www.svt.se/kultubok/det-narkotikafria-samhallet-ar-en-koko-ide ”Det narkotikafria samhället är en koko idé”
(29) https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos#Historia denna länk har används som grundstöd för den kronologiska följden utan ICD och definitioner.
(30) http://www.alltomvetenskap.se/nyhetedjur-hittar-sin-egen-medicin "Djur hittar sin egen medicin." 2013
(31) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/10/Delaktighet-grunden-for-en-lyckad-behandling-av-psykossjukdoma "Delaktighet grunden för en lyckad behandling av psykossjukdomar" Här används uttrycket "kort reaktiv psykos" så vitt jag förstått som drogutlöst psykos.
(32) https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomapsykos/ https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos#Historia definition i ICD-10
(33) https://www.hytiva.com/learn/replacing-opiates-with-cannabis-studies-and-understanding "Replacing Opiates with Cannabis: Studies, Findings & Understandings"
(34) https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0140673687926201 "CANNABIS AND SCHIZOPHRENIA A Longitudinal Study of Swedish Conscripts"
(35) https://www.svd.se/fler-unga-drogar-sig-in-i-psykos "Göran Rydén berättar att om psykosen är en direkt följd av droger så är den i regel övergående"
(35) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/ecdd_40_meeting/en/ - överblick med flera länkar kring WHO-möte Juni 2018.
(36) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/Section4-thc-Therapeuticuse.pdf - medicinsk THC egenskaper enligt World Health Organization.
(37) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/WHOCBDReportMay2018-2.pdf - medicinsk CBD egenskaper enligt WHO.
submitted by character_one to svenskpolitik [link] [comments]


2017.04.26 17:13 StefanStenStark Jävig Stefan och Jäviga spelledare

Jag skriver den här tråden för att undersöka vad som hände i Europa av två anledningar. Den första är om vi behöver ändra på gränser eller liknande för att vi gjorde något som gick mot de regler vi hade. Den andra är för att jag är en känslig liten pojke som känner mig förolämpad.
Del 1, Stefans känslor
Jag tänker börja med känslorna för de är viktiga för mig men kanske inte för resten. Observer att detta är intryck och känslor så de är inte nödvändigtvis representativa för verkligheten. Det första som jag reagerade på var att jag fick se något i Eu4 chatten i stil med ”vad har vi för jävla spelledare”, ”jag kommer aldrig vara med i Sweddit Universalis mer”. Jag inser att jag borde ha stannat spelet där och undersökt vidare vad som hände men vi fortsatte spela en stund till. Efter en liten stund så berättar en annan spelare för mig att de verkligen är upprörda i HRE och de har planerat att skapa en ny grupp utan de spelledare vi har. Det var här jag fick min första ”aha detta är ett problem”. Jag tror det var runt 25 min kvar att spela och när jag kom in i kanalen på discord så möttes jag utan något som jag kan beskriva som en scen från Frankenstein där ett gäng arga män med högafflar var redo att hugga ner Frankenstein och ingen var intresserad av förståelse för monstret. Jag började prata med dom som satt där och kände att det blev mer och mer förståelse för varandra. Men vad jag förstod efter att pratat med dom som satt där var att jag och Taz hade dömt vissa regler så de passade oss medan vi hade dömt andra regler så de inte passade andra spelare.
Det här är något som får mig upprörd eftersom det är något jag personligen hatar. Det är som att någon säger att jag har sparkat omkull en liten flicka och tagit hennes glass för att sedan spotta på henne när hon ligger ner och gråter. Det är ett beteende jag skulle sparka någon i ansiktet för, att jag nu har gjort detta fick mig att känna mig kränkt eftersom jag upplevde att jag alltid har gjort motsatsen! Jag ger glass till folk, jag tar dom inte!
Som sagt det här var mina känslor om saken och det är bara känslor. Det betyder inte att jag aldrig har vart jävig eller aldrig kommer vara det. Jag kan dock säga att jag inte har vart det medvetet vilket leder in på nästa del.
Del 2, Fix
Jag har pratat med några men inte alla som jag har tänkt att prata med än i HRE som upplevde jävigheten. Men jag tänker att jag kan göra en tråd om det så kan vi alla ta det samtidigt istället. Vad jag förstår så finns det ett antal saker som hände som upplevdes som orättvist.
Teutons
Jag börjar med Teutons och deras sätt att bli fria. Det var planerat att Teutons skulle lura Kejsaren och skaffa stöd från så många som möjlig för att slå sig fri. Detta gjorde att alla som inte gillade HRE vart inbjudna att ge en support independence till Teutons. Jag kommer inte ihåg hur många som var på Teutons sida men HRE har många fiender så säg 15 spelare hoppade in på Teutons krig för frihet. Vi har en regel som säger att man enbart kan ha 2 allierade så när Teutons nu har 15 stycken på sin sida i ett krig är det fullt försåtligt att det känns orättvist. Jag ska även säga att både jag och Taz var med på det kriget. Frågan om support independence har dock kommit upp förut och jag tror att det var jag som svarade på det. Kan hända att jag inte tänkte tillräckligt länge innan jag gav mitt svar men jag svarade att en support independence inte kostar en allians slot och man blir tvungen att bryta alliansen efter kriget. Efter Teutons krig känns det uppenbart att detta var fel beslut och något som jag inte hade skrivit ner i reglerna. Var det jävigt av SL att låta detta ske? Jag anser att det inte var det för jag hade accepterat om HRE hade gjort samma sak med En March från Taz. Bara för att jag anser att det var rätt betyder det inte att det är rätt. Om någon känner till när jag eller någon annan spelledare dömde ut ett frihetskrig för att spelaren hade mer än 2 support independence så är det ett starkt argument för att vi gjorde fel och Teutons borde vara en march under Kejsaren igen.
Naples
Nästa fall som jag förstår vad Naples. Det finns två problem här, det första var att Naples var allierad med Ottomans vilket var en allians mer än vad Ottomans kan ha vilket betyder att Ottos ska släppa en allians direkt. Om Ottos gjorde det är jag inte säker på utan det får Taz svara på. Jag behöver dock ta upp det att när någon märker att någon är allierad med mer än 2 allianser så försöker jag få spelaren att bryta en allians direkt. Det händer dock att en spelare inte bryter en allians direkt eftersom det kan ha alvarliga konsekvenser beroende på vilken allians de väljer. Jag accepterar att en spelare kan fundera i några minuter även kanske ett helt år i spelet. Men efter en kort stund brukar jag pausa och säga att de måste bryta nu om vi ska fortsätta. Om jag vet att någon har tänkt att attackera spelaren med 3 allianser brukar jag pausa direkt. Som sagt Taz får berätta om han tog bort en allians eller om han satt där med 3 stycken en längre stund.
Det andra problemet är att Naples sålde provinser för att sedan bli en march till Ottomans. Detta är något som jag tycker är rätt så tråkigt när det hände. Men när det kom upp första gången så argumenterades det för att vi skulle tillåta det för att ge spelare en chans att överleva. Så att Naples blev en march på det sättet han blev till ottomans som Taz spelare anser jag inte vara jävigt eftersom om Naples hade gjort samma sak till Påven hade det vart lika accepterat. Om någon vet att jag eller taz har förbjudit detta skulle det dock vara ett starkt argument för att vi agerade jävigt och Naples borde släppas fri.
Med mera?
Det kan vara så att det var flera fall där det upplevdes att besluten var partiska och jag vill undersöka dessa. Om det visar sig att liknande fall har bedömds på olika sätt behöver vi rätta till det med passande provinser eller liknande.
Avslutande
Jag anser dock att vi har ett problem med filosofin att om det inte står att något specifikt är förbjudet i någon regel betyder det att det är accepterat. Vi har pratat om detta förut men jag tycker att det är värt att ta upp det igen och fundera på om vi vill ha regler som täcker in mer än bara specifika fall som exempelvis: Använda inte exploits.
Jag har inte hört att jag eller någon annan SL har vart jävig förut men det kanske är för att ingen har vågat eller orkat säga något. Om du har upplevt jävighet förut så får berätta det nu och när det hände. Eller om det känns bättre så skriv till mig anonymt så kan jag ta upp det.
Jag är rätt så öppen med mina känslor och föredrar att dela med mig av dom istället för att hålla dom inom mig. Hoppas det inte blev för mycket känslor i början
submitted by StefanStenStark to SwedditUniversalis [link] [comments]


2014.09.15 22:17 kazarnowicz Peter Sundes bror berättar om hur Sunde behandlas av kriminalvården

(Det här är skrivet på Facebook av Peter Sundes bror, som bad om hjälp med spridning. Eftersom Facebook-länkar innehåller information så antar jag att de inte får postas i /Sweden heller - men PM:a mig om du vill ha länken till Mats inlägg.)
TL;DR Peter Sundes bror har pratat med Peter, och enligt honom straffar kriminalvården honom lite extra: mat som inte täcker näringsbehoven, läkare som inte får skriva intyg på att maten inte täcker näringsbehoven trots dokumenterad näringsbrist, lagstadgade permissioner som uteblir, drogtester som inte följer reglerna - och det finns ingen kontrollinstans förutom JO som i princip är maktlös. (Notera att det är min version av TL;DR och kan vara färgad av min tolkning)
Om kriminalvården, min bror och vår fars sjukdom / sprid gärna
Jag har medvetet sagt mycket lite om det som hänt min bror, Peter Sunde, de senaste månaderna. Dels för att han kan prata för sig själv och inte har svårigheter att göra sig hörd, trots att han sitter på en säkerhetsklassad anstalt i Västervik. Men de få gånger fångar berättar om sin egen svåra situation i fängelserna lyssnas de som bekant sällan på, och det som har hänt under de senaste veckorna får så stora konsekvenser även i mitt liv att jag måste säga åtminstone något.
För några decennier sedan fanns en samsyn när det gällde det andra ledet i ordet kriminalvård. Det var på vården tonvikten skulle ligga, åtminstone i de politiska diskussionerna. Vad människan än hade gjort gynnade det inte samhället att bryta ner henne. För att minska kriminaliteten krävdes istället att den intagne erbjöds hjälp och stöd att komma ur sin kriminalitet. Verkligheten var visserligen mindre idealistisk, fängelserna hade stora brister också då. Men bristerna har blivit större genom skärpningar av straffsatser i samband med kreativa tolkningar av reglerna från de styrande i fängelserna.
Peter sitter alltså sedan i maj inlåst i Västervik. En klass 2-anstalt som aspirerar på att ha lika hög säkerhet som de mer kända klass 1-anstalterna Kumla och Hall. Det är också den anstalt som kritiserats flest gånger av JO de senaste åren. Varför han befinner sig just där är oklart. Men redan ett par dagar innan domen mot The Pirate Bay föll hade han blivit tilldelad plats på anstalten. Som offentlig person har han hamnat på en avdelning med fångar som antingen är högprofilerade eller i behov av lugn och åtskillnad från resten av de intagna. I vanliga fall söker man sig till avdelningen själv, eftersom det innebär ett minimum av aktivitet att befinna sig där. Peter har däremot inte getts något val, och han kommer inte att kunna söka sig någon annanstans heller.
När han anlände till anstalten gjorde säkerhetsavdelningen en obligatorisk klassning av honom, resultatet var föga förvånande en obefintlig risk för vare sig våldsamhet eller rymningsförsök. De andra fångarna förstår inte varför han är där, flera av vakterna skakar på huvudet och säger samma sak. På sin höjd ska han vara på en öppen anstalt, med tanke på den dom som ägt laga kraft. I liknande fall skulle det ha varit självklart med fotboja. Men av grumliga anledningar bestämde sig anstalten för att göra precis tvärtom.
*
Redan när han söker om permission första gången kommer chefen för avdelningen in på hans rum med ett leende i ansiktet och säger: ”Jag har goda nyheter till dig Peter, din ansökan avslås.” Vidare gör han klart att Peter inte ska hoppas på någon som helst permission. Inte heller på att förflyttas till en annan anstalt. Och förhoppningar om fotboja bör han slå ur hågen.
Vi pratar med varandra i telefon varje dag. Jag hör honom berätta om kollektiv bestraffning i form av obligatoriska urinprov i avskräckande syfte, trots att chefsjuristen i kriminalvården på en skriftlig fråga från Peter poängterar att urinprov endast får genomföras efter individuell prövning. Vakterna följer order, säger de. Peter ”förstår inte hur det fungerar” på anstalten. Även när han lägger fram lagboken, pekar på paragraferna eller på kriminallagens förarbete rycker de på axlarna, de följer order.
De gör som de blir tillsagda.
Det är därför som de när en fånge går in på toaletten kan vänta utanför. Det är därför som de när han kommer ut från toaletten kan säga, ”nu är det dags för urinprov”, och sedan föra honom till ett kalt rum, där han måste klä av sig alla kläder och kissa inför två vakter. Har du redan kissat? Tough luck. Då får du vänta tills du kan göra det på nytt.
Det händer fler saker. Saker som inte kan verifieras, eftersom inblicken i kriminalvården saknas. Jag hör om människor som går till tandläkaren, den som gett det lägsta budet i den offentliga upphandlingen. Hur flera av de intagna kommer tillbaka i värre skick än när de gick dit. Tandläkaren har dragit ut fel tänder, det sitter flisor kvar i tandköttet. Vakterna rycker på axlarna. Det är inte deras ansvar att se till att mannen – som förutom att han förvägras smärtstillande också blöder ner alla sina lakan – får tillgång till akut tandvård. Trots att lagen säger att akut tandvård ska ges just akut. Inte om sex dagar. Inte om en och en halv vecka. Det får man ta upp med de som bestämmer, med cheferna.
Vakterna gör bara sitt jobb. De gör som de blir tillsagda.
Jag hör hur anstalten har satt i system att börja låsa upp dörrarna klockan sju på morgonen och låsa in de intagna från kvart i sju på kvällen. Det innebär att alla sitter inlåsta längre än de tolv timmar per dygn som lagen tillåter.
Anledningen? Vakterna får inte övertid. De följer bara anstaltens regelverk. ”Du förstår inte hur det fungerar här inne.” Den som poängterar att de bryter mot lagen är en rättshaverist. Man förväntas förstå att det av praktiska skäl inte fungerar så som det sägs att det ska fungera. Därför är den timme utomhus om dagen man har rätt till lika med femtio minuter. Därför får han äta potatismos serverat med kokt potatis. Och förhoppningsvis har köket lagt undan lite extra frukt, eftersom han är vegan. De hävdar att han serveras näringsrik och bra mat. Trots det har han gått ner tretton kilo. Han har av läkaren fått konstaterat flera bristsjukdomar. Bland annat har han fått järn- och b12-brist. Problemet är bara att läkaren inte får skriva intyg längre. Det blev nämligen så krångligt när han gjorde det. Därför finns det alltså inget fel på maten. Jag hör hur de hanterar kritiken från JO. Hur de som ögontjänare ändrar rutinerna en smula tills stormen har blåst över. Vad ska de göra? JO har ändå inga muskler att sätta bakom sin kritik. Det finns ingen tillsynsmyndighet.
Därför fortsätter breven att läsas av säkerhetspersonalen utan att det framgår att posten har kontrollerats genom de obligatoriska stämplarna anstalten ska använda sig av, särskilt när de råkar komma från människor som personalen i postrummet känner igen namnen på.
”Du förstår inte hur det fungerar här inne”, säger de. Sedan får han avslag på sin nästa permissionsansökan, sedan på nästa. Det finns ingen logik, inget skäl till avslagen. Enligt reglerna ska permission ges även till den som har hög flyktbenägenhet. Det har nämligen att göra med den där vården igen, om att även fångar ska få möjlighet att träffa familj och vänner, det handar om deras psykosociala hälsa. Men nu när den ordinarie chefen har gått på semester verkar det gå lättare. Den vikarierande chefen säger att det ska gå att ordna. Det finns ju som bekant ingen risk för att Peter ska rymma. Ingen annan intagen har så låg flyktrisk som han. Inte minst med tanke på att hans far är sjuk. Inte minst med tanke på att straffet är relativt kort. Inte minst med tanke på att hans far är sjuk.
Fängelseledningen tänker annorlunda. De resonerar så här: det finns förvisso ingen rymningsrisk. Men om han rymmer. Då skulle det leda till en medial katastrof. Därför står det i avslaget att det föreligger – inte bara en stor – utan en sannolik rymningsrisk. Det är så det fungerar på anstalten.
Om det går att verifiera att det jag säger är sant? Det är tveksamt, det finns ingen insyn. Ingen möjlighet att på riktigt granska vad som händer på en svensk säkerhetsklassad anstalt. Men det finns vittnen. Och det finns advokater. Och det finns möjligheter att aldrig släppa taget eller att ge upp kampen mot ett system som så uppenbart är ägnat att bryta ner i stället för att bygga upp människor. Men utsikterna är små. Västervik har tidigare kritiserats av JO för att ändra i uppgifter, radera anteckningar, inte låta de intagna få kopior på beslut. De drar sig knappast för att neka om någon skulle få för sig att granska dem. Inte alls, svarar anstalten, vi följer reglerna. Vi erbjuder flera program för de intagna. Vi erbjuder utbildningar till exempel! Han fick låna ”Spanska för nybörjare”. Den har han nu i sitt rum.
Tiden går och vår far blir sjuk. Peter är orolig för vad som händer. Pappa är gammal och har svåra smärtor i benet. Efter lungcancern för tjugo år sedan har han bara en lunga kvar. Han har opererat hjärtat och höften. Och just den här sommaren har han rasat i vikt. Varför får Peter inte permission? För att de hämnas på honom. Det är den enda rimliga förklaringen.
Jag säger det igen: det finns inga som helst skäl, ingenting som hindrar att Peter får permission. Men det har gått prestige i det hela. Han vinner små slag om, för oss som befinner oss på utsidan, små saker. JO lägger inte ner hans anmälningar. Postavdelningen tvingas ändra sina rutiner. De intagna vägrar gå in från gården innan det har gått en timme. Han hjälper de andra med dokument och överklaganden. Han driver igenom att avdelningen ska ha ett eget exemplar av lagen tillgängligt. Han lämnar in överklaganden och ansökningar. De retar sig på honom. De säger: ”det är en möjlighet att få permission”, men det stämmer inte. Enligt lagen har intagna rättigheter. Rättigheter som inte får betraktas som belöningar för servilt uppträdande, men det är så de används. Den som kräver sina rättigheter ska straffas. ”Goda nyheter! Din ansökan avslås!”
Pappa blir sämre och hamnar på sjukhus. Det är foten, det är åderförkalkningen, det är diskbråcket, det är lungan, det är viktraset, det är smärtan och den misstänkta cancern. Sommaren 2014 ska gå till historien som en av de värsta i KSS historia. Sjukhuset är underbemannat. Sköterskor talar i media ut om hur de gråter för att de inte hinner med. Det är stor platsbrist. Och pappa flyttas mellan flera avdelningar. Peter försöker så gott han kan. Han ansöker om permission igen och igen. Och hör och häpna, till slut går ansökan nästan igenom...
Läget är allvarligt, men Peter får ingen ordinarie permission. Två vakter medföljer istället. Resan från Västervik till Skövde är lång. Han får därför bara träffa pappa tre timmar. Men visst. Det är alltid något. Han får i alla fall träffa sin sjuke far.
Men de vägrar fortfarande ge honom en ordinarie permission. Vakterna som medföljer är vänliga. De förstår, alla förstår, vem skulle inte göra det? – att det inte finns någon som helst rymningsrisk. Pappa är sjuk. Han vill träffa sin son. Peter vill träffa sin far. Och han får träffa sin far. Den här gången och ytterligare en gång.
Hur bedömer man en fånges flyktbenägenhet? Hur gör man en riskanalys? Permissionssystemet är utformat på ett sådant vis att en lyckad permission leder till nya möjligheter. Sex timmar blir småningom tjugofyra timmar. Den som får permission har också rätt att ansöka om att flyttas till en annan anstalt och ökar sina möjligheter att få fotboja. Den som inte har fått permission har mycket små möjligheter till någotdera, trots att det i frivårdens bestämmelser enbart står att den intagne ”bör” ha haft permission för att fotboja ska komma på tal. En bevakad särskild permission räknas inte i systemet som en permission. Därmed är det som att han aldrig har befunnit sig utanför fängelsemurarna. Han har fått träffa pappa. Han har rest med bevakning. Han har skött sig. Han har varit exemplarisk. Men han får ingen permission. Det finns inget nytt underlag för att bedöma om han ska få permission. Trots att den tillfällige chefen nu i samtal med advokaten säger att det inte finns några som helst hinder för Peter att få det. Men några dagar senare gör sig chefen otillgänglig. Nytt avslag. Peter skulle med största sannolikt rymma, enligt beslutet.
Kriminalvården får inte utdela ytterligare straff än det som redan utdömts i rättssalen. Men det är svårt att dra andra slutsatser än att det i Peters fall rör sig om ren bestraffning i kombination med ängslighet och feghet. Om han rymmer. Då. Då blir det ett medialt helvete för den anstalt som kritiserats flest gånger av JO. Peter berättar att de har taggtrådsstängsel med rakblad. Att de betalar stora summor varje år för detta i vite. Själva kallar de det för ”dispens”. Anstalten säger sig sätta säkerheten först. De anser sig behöva rakblad och bryter mot reglerna och betalar böterna varje år. De måste ha rakblad. Annars rymmer folk. Beviset för rakbladens effektivitet? Det relativt låga antalet rymningar. Men det händer så klart att folk rymmer ändå. På permission till exempel. Det är klart att det händer.
Pappas sjukdom förvärras. Sommaren pågår därute på Billingeslänten. Sveriges äldsta tv-mast fortsätter att skicka ut signaler, liksom Sveriges högsta tv-mast gör i närheten av Västerviksanstalten. Men snart tar sommaren slut. Och efter semestern återkommer den ordinarie chefen. Det hade nyss funnits en ljusning. Peter var på väg att få fotboja, att få permission, att beviljas förflyttning. Men med den annalkande hösten återkommer den stränga ordningen. Permission finns naturligtvis inte på kartan. Peter ska stanna där han är.
(forts. )
submitted by kazarnowicz to sweden [link] [comments]


Falken i polen..  Mycket snack  Vloggish Långsvansar - YouTube Sober ( Johan Alander ) - Förlåt mig + lyrics Han är inte kär i mig, hur blir vi tillsammans?  Problemlösning Så sätter du gränser och säger ifrån när någon beter sig olämpligt - Nyhetsmorgon (TV4)

Säga upp personal - verksamt.se

  1. Falken i polen.. Mycket snack Vloggish
  2. Långsvansar - YouTube
  3. Sober ( Johan Alander ) - Förlåt mig + lyrics
  4. Han är inte kär i mig, hur blir vi tillsammans? Problemlösning
  5. Så sätter du gränser och säger ifrån när någon beter sig olämpligt - Nyhetsmorgon (TV4)
  6. Lisa Olivia - YouTube
  7. Upphovsrätt Tillåten användning - YouTube
  8. Högutbildade Kebabtekniker från Syrien, SVT Sörmland, Fredrik Ahl

Juridiska instanser tittar extra noga på syftet med användningen när de ska avgöra om den är tillåten, men de tre återstående faktorerna spelar också roll. – Om någon har tagit illa upp ber jag om ursäkt rakt av. Man ska välja sina ord. Hade jag vetat att det skulle gå ut, hade jag inte sagt så, säger Fredrik Ahl. 'En av de bästa programledarna' Hej och välkommen till min kanal, här kommer jag ta upp olika saker om våra älskade långsvansar, fakta, vad du ska tänka på, tips, myter, vad man ska akta si... Vad ska jag säga allting blir svart, efter flera månader kommer sanningen fram det sista jag ville var att såra den jag älskar kan säga förlåt, men inget går att ändra kunde inte leva med ... Nyhetsmorgon i TV4 från 2017-10-25: I kölvattnet av #metoo har många uttryckt att man känner sig osäker på vad som är okej och inte okej i mötet med andra. F... Idag pratar jag om min gamla acnemedicin och vad man inte ska säga till någon med acne. Kommentera, gilla och prenumerera gärna! _____ Mina sociala medier: Vad gör man om man är kär i någon som inte är kär i en tillbaka? Ska man försöka iaf eller är det bäst att ge upp? Det och mycket mer pratar jag om i dagens problemlösningsvideo. Aa Tjena!, jag åkte iväg till Polen så filmade så mycket jag kunde så ni skulle få hänga med mig, tyvärr tyckte jag vloggen blev skit dåligt men det kommer upp en till sak på kanalen i ...